stigstrombergsson

Så säger Herren, Herren, Israels Helige: 'Om ni vänder om och är stilla, skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka.'

Citatet är från profeten Jesaja och var en del av den korta bibelläsningen i Tidegärdens, Bön under dagen, Fastan I, onsdag vecka 3 – alltså vid lunchtid idag.* Guds hälsning genom profeten för 2700 år sedan låter inte helt olik det budskap Folkhälsomyndigheten hela tiden kommer med.

Jag utlovade i inlägget lojalitet & lojalitet en del tankar som jag nu går vidare under den snarlika rubriken lojal & lojal. Det jag skriver är inte direkt föranlett av Corona eller något annat speciellt aktuellt nu utan generella ting. På väg mot 70 har jag varit med om en del och meddelar ett par tre teser sådant jag tror är tillämpbara på arbetsplatser, i föreningar, i samhället (också internationellt), likväl som i familjeroch andra smärre sammanhang.

1: Man är lojal när man agerar enligt med tagna beslut, anvisningar och överenskommelser.

Det kan och ska chefer, styrelser, myndigheter och medmänniskor räkna med. Man kan kräva att man agerar lojalt. Sagt är sagt! Pojken ska ha grisen! är ord från Emil i Lönneberga som gäller än, också om det man själv lovat.

För att ta några exempel – det första lite banalt:

Överheten har i sin hulda vishet förordnat att maxhastigheten mellan Älvsbyn och Luleå fram till E4-an i Antnäs varierar mellan 90, 80 och 60 kilometer i timmen. Att hålla siffrorna är att vara lojal och märkligt nog finna sig bli omkörda av illojala trafikterrorister.

När ett arbetslag eller en ledning beslutar att vissa vägar skall väljas och vissa saker skall utföras är alla skyldiga att agera så. Den som betalar ens lön eller gett en förtroende har rätten att kräva att man agerar lojalt. De har också rätt att klandra, varna och till och med avskeda folk som inte gör så.

Man kan trava fler exempel men jag avstår. Jag tror min poäng är klar. Det är i att agera man utövar lojalitet. Agera lojalt räcker!

2: Man brister inte i lojalitet om man anser vägvalet eller beslutet inte är det bästa tänkbara.

Jag tycker detta är viktigt. Jag har genom åren mött situationer då detta grumlats så att man – i några fall gäller detta (då ganska smärtsamt) mig själv – behandlats som illojal fast jag agerat eller lovat agera enligt beslut. Det man hakat upp sig på är att jag hävdat och hävdar att annat vägval vore bättre. Visst kan det vara irriterande att veta att någon inte är nöjd men en ledning eller ett sammanhang kan inte hävda att åsikt är frågan om illojalitet.

Anknutet till mina exempel får jag väl om jag vill tycka vad jag vill om begränsningarna i hastighet på allmän väg och även hävda och verka för andra siffror. Sådant är inte illojalt bara jag kör efter vad som (för närvarande) gäller. Man måste inte anse, bejaka, att det beslutade är det bästa. Man måste inte kyssa marken framför fötterna på dem som bestämmer – fast man lojalt följer deras eller gemensamma beslut.

3: Det finns inga lojalitetskonflikter som inte har en lösning.

Det är också sant. Om det jag är i kräver något jag anser SÅ skilt från vad jag anser rätt och rimligt finns lösningen. Det är bara att packa ihop och lämna sällskapet. Det kan också vara så att sammanhanget inte kan tolerera läget och lyfter bort mig. Krångligare än så är det inte.

Till sist – en Corona-tillämpning av det ovan sagda.

Jag tycker fortfarande inte det är en bra och riktig lösning att ställa in gudstjänster eller helt sluta ha Nattvard i dem. Man gjort så här och var i landet men tack och lov inte här – mer än på äldreboenden enligt Folkhälsomyndighetens och boendepersonalens information. Jag tycker och tycker fortfarande inte att det är den bästa och mest riktiga lösningen om enskilda präster påbjuder obligatorisk intinktion, alltså att man doppar sitt bröd i bägaren. Mina åsikter har inte ändrats sedan den 8 mars då jag skrev inlägget fingrar i bägaren. Nu finns dock gemensamt tagna beslut för denna Corona- tid och i förhållande till dessa kommer jag naturligtvis att agera lojalt. Intinktion är det nu allmänt uppmanat till och då agerar jag lojalt fast det enligt min åsikt är en näst-bästa-lösning. Jag är fast övertygad om – tills någon lägger fram empiriska bevis – att den gemensamma bägaren med Kristi blod inte är en smitthärd.

Jag var på arbetslagsträff i Älvsby församling idag. Vägvalen och agerandet vad gäller verksamheten i stort och smått är i rådande läge vettiga. Se församlingens hemsida.

Tidegärden förresten: Antifonen innan Psaltarpsalmerna vid lunchtid löd:

Så sant jag lever, säger Herren,  jag vill inte se syndarens död, utan att han vänder om från sin väg, och får leva.

* Man kan ladda ner Tidegärden somgratis-app. Då får man tillgång till fyra olika dagliga böne-gudstjänster i fyra veckor som dessutom anpassas till Kyrkans år. Skulle man använda Tidegärden konsekvent ber man hela Psaltaren – bönboken Jesus och de första kristna använde – på en månad, 12 gånger på ett år. Håller man på i 10 år kommer man att kunna den utantill och klarar inte av att sluta be.

Jag är en sporadisk tidegärdare.