stigstrombergsson

I förra inlägget skrev jag att jag i helgen inte haft tid att skriva något – vilket inte var helt sant. Jag skrev ju ett manus för förkunnelsen i samband med Högmässan – här kallad Gudstjänst med Nattvard – i Älvsby kyrka igår. I lätt modifierad form kommer den texten strax.

Vi var inte så många som firade gudstjänsten igår. 27-28 bara. Två tankar rann upp i min hjärna.

Ett: 10 i kyrkan är konfirmander. Av knappt 30, vanligtvis ca 40. Vad spelar detta återkommande faktum för roll när man generellt och speciellt tänker gudstjänst? Jag försöker ha det i åtanke men kunde under mina aktiva år sakna gemensamma rådslag i saken. Faktiskt.

Två: Corona-nervositeten eller ishalkan? Vad orsakar ”frånfället”? Eller var det att man i annonseringen hunnit med att det var jag som inhoppare som skulle leda gudstjänsten?

På en annan blogg gav jag igår eftermiddag denna kommentar till vad den bloggaren skrivit:

Det finns tre aspekter av Corona i Älvsbyn. En pizzeria heter Tres Corona, blodapelsinerna på COOP likaså. Dessutom lär det finnas ett sånt öl på systemet.

Undrar vilken av varianterna de som valde vara hemma – vi var 27 i kyrkan varav 10 konfirmander – var mest rädd att få från mig eller varandra.

Olika inomkyrkliga undergångsprofeter verkar ha fått effekt.

Nu till gudstjänsten där psalmerna 135, 913, 394 och 49 sjöngs.

Efter den vanliga Bönen för barnen – inga småbarn på plats men väl de 10 konfirmanderna som ju i reglernas mening ännu är barn – detta Beredelseord

”du ger åt alla amnesti” – orden är ur psalmen 913 som vi ska sjunga om en stund. Amnesti är ett modernt ord. Betyder att fångar släpps ut, att människor blir fria. Och inte då bara oskyldiga utan också skyldiga.

Gud ger amnesti. Gud förlåter är det vanliga sättet att säga det.

Vi börjar gudstjänsten med. Att Gud ger amnesti. Eller Nåd.

Varför? För att vi är oskyldiga? NEJ! På grund av vad Jesus gjort.

Egoism, otro, kallsinne, hot, hat, motvilja, förakt och mycket annat gör oss skyldiga. Inspärrade i en skuld till både människor och Gud. Vare sig vi fattar det eller inte. Så ÄR det. Till alla fångar i det skuld-fängelset ger Gud amnesti, förlåtelse, nåd.

Amnestin tar man emot genom att gå ut ur fängelset – som ju bygger ju på att man inser och anser att man är i det skuld-fängelset. Fattar man inte eller förnekar att man är i ”fängelset” blir ju amnestin verkningslös – hur illa man än sitter inne.

Så rent praktiskt: Syndabekännelse och bön om förlåtelse är att erkänna fångenskap och skuld. Förlåtelseorden på grund av vad Jesus gjort öppnar dörren. Att ta emot förlåtelsen är att gå ut i frihet.

Vi ber och bekänner.

Själva Förkunnelsen eller Predikan blev detta:

Tre långa texter har lästs. Alla handlar om Kampen mot ondskan som är dagens tema.*

På fyra sätt, fyra fronter om man vill använda en militär bild. För er konfirmander fyra saker att notera på lapparna. Men först en annan sak.

Panik i huset? Va!? Fyra saker och först nåt annat! Ska han att hålla på länge?

Jag tror inte det. Inte längre än brukligt i vart fall. Jag börjar med den där andra saken.

Bibel och kristen tro är inte en serie sanningar eller en livsfilosofi för tanken. Bibel och kristen tro handlar om Gud och människor av kött och blod. Med händelser och situationer någon gång, någonstans,med någon betydelse. Det är inte teorier utan praktik.

I texterna mötte vi tre sådana situationer. Gemensamt handlar de om Kampen mot ondskan – på fyra fronter.

Första fronten: Kampen mot ondskan är kamp mot Falsk tro.

Texten från Gamla testamentet berättade om en sådan episod. Folket som skulle ha EN Gud började ha flera. Och andra. Det blev en väldig dragkamp runt 870 före Kristus. Berättelsen handlade om en episod i den kampen, kampen mot falsk religion.

Finns så kallade avgudar idag? Hos oss?

Om vi bara tror att det handlar om andra religioner gör vi det lätt för oss som om bara de som tror på Oden eller Krishna eller inte tror på något har falsk religion. Alla tror ju på något! Det du litar på mest, den som styr dig mest, är i praktiken din Gud – säger Luther.

Så vad är det som styr? Vem styr? Där har vi våra avgudar. Det kan vara pengar eller den man ser i spegeln när man borstar tänderna. Hur som helst är det falsk tro, en front i kampen mot ondskan.

Andra fronten finns i Episteltexten. Den Ljumma tron som tonar ner.

Det är att inte riktigt vilja ta Bibel och Kristen tro på allvar, att vilja anpassa till tyckanden, känslor, opinioner, tidsanda eller vad som helst. Den tro som inte märks eller vill märkas är den Ljumma tron – ett viktigt frontavsnitt i Kampen mot ondskan.

Tredje fronten. Och Fjärde. Finns i Evangelietexten jag läste och då alla stod upp. Här blir det svårare – men lika viktigt.

En familj, ett sammanhang, är terroriserat av det onda. En pojke är sjuk.

Dåtida begrepp kallade det att vara besatt och man såg en vilja bakom, inte bara vad vi skulle uppfatta som epileptiska symptom eller djup autism med självskadebeteende.

Vara hur det vara vill med den saken – just i detta fall gick Jesus i kamp mot ondskan och befriade pojken. I kampen mot ondskan finns därför all kamp, hans och vår, mot allt som terroriserar och plågar folk – sjukdomar, krig, fattigdom. Name it!

En familj, ett sammanhang, är terroriserat av det onda. Pappan är drabbad.

Han har en Missmodig tro, Fullt berättigat vanmakt. Och vi ser att Kampen mot ondskan också är kamp mot missmodet som säger Jag tror, vill tro. Hjälp min otro!

Jesus förebrår inte! Han hänvisar till sig själv. Allt förmår den som tror sa han den gången. Jag förmår! menar han. Det är ju han som tror när pappan/vi inte orkar.

Blir då Jesus och tro en kvick-fix i alla lägen? Så att allt ont försvinner?

Uppenbarligen inte då ondska i olika former fortfarande hotar, plågar och terroriserar. Men det ger ett löfte, ett hopp in i missmodet. Gud är med. Gud i Jesus vet hur det är. Och förmår.

Tre fronter i Kampen mot ondskan. Kamp mot Falsk tro, mot Likgiltig tro och Missmodig tro. En sak kvar. Slutet av Evangelietexten berättade om det avgörande slaget i kampen – om man använder militära termer.

Jesus går/gick till Jerusalem. Där dog och uppstod han från de döda.

Han – Gud som människa – delar på så sätt människans, våra villkor.

Han – Gud som människa – möter det onda, själva döden

Han – Gud som människa – gör det för vår skull och i vårt ställe.

Så är det. I Kampen mot ondskan stod ett avgörande slag, den händelse och situation som avgjorde allt. Det var en Påsk i Jerusalem för länge sedan – år 30 eller 33 typ.

Följderna av det finns än.Sanningen finns – för Jesus är Sanningen.Livet finns – för Jesus är Livet att leva med och hängivet formas efter.Vägen finns – Vägen i tro där Han ger sig till oss i Nattvarden. Han själv som mitt i missmod och oro för allt, åxå Corona, ger sig själv, sin kropp och sitt blod in i vår otro.

I Kampen mot ondskan är du/vi alltså inte ensamma. I den kampen finns Jesus/Gud i kött och blod. Och han är med oss inuti men inte alltid undan, kampen. Med sin tro.

* Texterna var Första Kungaboken kapitel 18 verserna 26 till 29 och 36 till 39, Uppenbarelseboken kapitel 3 verserna 14-19 samt Markusevangeliet kapitel 9 verserna 14 till och med 32.