stigstrombergsson

Man kan tänka sig att regniga kalla blåsiga dagar skulle stimulera en hobbybloggare som jag att ge långa och/eller många olika saker om du, noble Bloggläsius, med blandade känslor skulle kunna använda för att slå ihjäl tiden – inregnad, frusen och blåst som du är.

Så blev det inte denna helg – även om vädret som var väl motsvarade beskrivningen. Inget blev skrivet. Det betyder inte att inget blev tänkt. Tvärtom! Tankar kring både ditt och datt stod som spön i backen. Likaså isande reflexioner om både stort och smått, snålblåst i huvudet kring olika saker. Men inget blev skrivet.

Nu är det måndag och vädret är bättre. Rotblötan har tagit bort risken för gräsbränder. Värmen kommer krypande tillbaka. Vinden har vänt på syd. Och jag skriver blogg (och kanske annat).

Jag var i kyrkan igår. Det är inget sensationellt eller anmärkningsvärt. Jag är ju kristen, ju!

Det var Högmässa med fem personer på plats förutom ”kyrkobetjäningen” som också var fem till antalet. Inga 70-plussare var där med undantag av en.

I detta fylls jag av funderationer kring både det ena och det andra som självcensuren får mig att nästan helt lägga åt sidan – eller i alla fall skjuta in i en oviss framtid. klart är ändå att frågorna gnager.

• Varför representerar sig inte de flesta förtroendevalda – som annars menar sig ”representera församlingen” – när församlingen samlas till gudstjänst?*
• Hur kommer det sig att anställda – som ofta har attityderna ”vi i församlingen” och ”välkomna till oss och vår verksamhet”– inte möter upp för att med församlingen be till Gud, sjunga, lyssna till Ordet och dela Bordet?

En praktikant stod för förkunnelsen! En ung kille som utbildar sig till präst. Bra!

Under min tjänsteaktiva tid brukade jag ofta (men inte alltid) här på min blogg publicera vad jag själv sagt när jag fått förtroendet att leda gudstjänst. Det har hänt men hänt sällan att jag bett någon kollega om hans eller hennes manus och tillstånd att lägga ut det på min blogg. Väldigt sällan, faktiskt. Men ibland.

Jag gjorde så igår. Tyckte innehållet var bra. Och framfört redigt och tydligt. Klar tumme upp!

Praktikanten rörde sig kring två av texterna på Heliga Trefaldighets dag – Första Moseboken kapitel 18 verserna 1-8 och Johannesevangeliet kapitel 11 verserna 18-27. Om du, noble Bloggläsius; läser de texterna innan du fortsätter läsa här är du på samma fläck som vi som var där var när han började predika.

Om du hade varit här hade min bror inte dött.

Det är det Marta säger när hon träffar Jesus.

Det finns en känsla av hopplöshet hos Marta, och under det hon säger anar vi brinnande fråga:

Var är Gud?

Om du hade varit här hade min bror inte dött. Kom Jesus försent?

När vi läser vidare i gamla testamentets text så säger Herren till Abraham, han som fått löftet om att hans ättlingar ska bli lika många som stjärnorna. Herren säger att hans fru Sara ska få en son.

Sara bara ler, det är ju omöjligt, både hon och Abraham är för gamla. Kom Herren försent?

När Jesus dör på korset och blir begraven, gömmer sig lärjungarna. Han som var deras vän och mästare, Han som skulle härska över hela världen. Nu låg han död i en kall klippgrav.

Nu var det över. Hade Gud kommit försent?

I våra tider behöver man inte leta länge för se att världen är full av både sjukdom och ekonomisk kollaps. Människor förlorar sina jobb, vi är rädda för träffa nära och kära för sjukdom och död verkar vara runt hörnet varje dag. Var är Gud? Kom Gud försent?

När Marta säger detta till Jesus så ursäktar han sig inte, han skyller inte ifrån sig eller något liknande. Nej, Jesus säger: Jag är Uppståndelsen och Livet. Den som tror på Mig, skall leva om än han dör.

Vi kanske är frustrerade som Marta, Lasaros är död, var var du?!

Vi kanske har väntat så länge att vi gett hoppet, som Sara som bara uppgivet log när hon fick höra att hon skulle få barn.

Vi kanske är som lärjungarna vettskrämda, inlåsta, det vi trodde på är ju omöjligt.

Här utmanar texten oss, och ställer en motfråga. Finns det något som är omöjligt för Herren?

Lasaros uppväcks från det döda. Sara blev havande trots sin ålder. Jesus uppstod från det döda

Gud kommer Aldrig försent. Gud kommer när tiden är inne.

Det är likadant idag

Världen kan vara grym, världen kan vara mörk. Men jag tror på en Gud som lovat att ljuset kommer att besegra mörkret.

Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror ska finna, löftena de står kvar. /Den psalmen hade vi sjungit – red anm/

Kanske är det idag som Gud har bestämt att tiden är inne för dig.

Kanske är det idag som Gud har valt att komma till dig.

Så att du kan ta itu med världen.

Ära vare Fadern och Sonen och Helige Ande. Såsom de var i begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

* Här skall i sanningens namn sägas att många förtroendevalda är 70-plussare och därför – nu men inte annars – kan anföra vad som i min gamla betygsbok från lågstadiet kallades Frånvaro med giltigt förfall. I den betygsboken fanns också posten Frånvaro utan...