stigstrombergsson

Lite varvat har jag senaste tiden inläggat under rubriker med ordet punkter i sig. Utan att i alla stycken vara direkta fortsättningar på varandra hänger de i alla fall ihop – åtminstone i min på tomgång pensionerade präst- och förkunnarhjärna. Jag fortsätter nu med ett långt inlägg som troligen får flera läsare att tappa luften.

 

Senast – i förrförrförra inlägget – frågade jag: Vilket utsäde skall kyrka och församling ha när man nu skall starta om – kanske från noll? Vad skall prioriteras? Vilka punkter skall odlas?

Sagt detta avsåg jag att provocera dig, noble Bloggläsius, till att öppna tankekranarna och en stund vara en Bibelbläddrius. Hur det gick har jag ingen uppfattning om. Ändå fortsätter jag resonemanget nu.

 

Utsädet är ordet i Markus berättelse, samma hos Matteus och Guds ord hos Lukas.

Så jag upprepar slutordet i förrförrförra inlägget: Det – Ordet – måste vara den kristna Kyrkans och varje lokalförsamlings absoluta och exklusiva prioritet.*

 

Men... Vad är då Ordet?

 

På den frågan finns många svar, bra och dåliga, sanna och halvsanna, enkla och komplicerade.

Enkela och dåliga svar är av typen Det jag fattar/känner/tycker/anser/önskar. Under sådant dominerar den narcissiska tanken att Gud rimligen bör tycka som jag själv gör eller som de flesta gör åtminstone nuförtiden.

Ett annat enkelt men faktiskt nästan lika dåligt svar är: Bibeln! Den är Guds Ord som det gäller att rätta och packa sig efter. Sådetså!

 

Saken är mer komplicerad än så och varför skulle jag i ett blogginlägg försöka förenkla det hela när jag kan krångla till det lite?

 

I Bibelns värld är Guds Ord mer än bokstäver, ord, glosor och satsdelar. Den hebreisk-semitiska tankevärldens Guds ord eller Herrens beskriver eller betecknar inte bra något utan konstruerar det det benämner. Första Mosebokens början är ett exempel: Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Sedan: Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. Gud gjorde valvet och... Guds ord och handling är ett – typ.

 

På samma sätt är det med till exempel Välsignelsen – Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. (4 Mos 6:24-26). De orden berättar inte bara om Guds humör, vilja, sinne och inställning i största allmänhet. De är aktiva och förmedlar vad de säger. Välsignelsen ger välsignelse! På samma sätt ger förlåtelseorden förlåtelse, domsord dömer osv.

 

Gud har främst valt ord och språk för att kommunicera med oss människor, inte planeternas lägen, våra egna fantasier, kaffesump i koppen eller drömmar, inte ens samvetet eller massans mening. Det anonyma Hebreebrevet summerar detta: Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna... (Hebr 1:1). Jesus själv säger flera gånger i Matteus 5: Ni har hört att det blev sagt... Jesusberättaren Johannes summerar: Ty lagen gavs genom Mose... (1:17)

 

Det är genom ord Gud kommunicerar, ord som i olika lägen är ett med de tankar och viljor Gud då har, ord som är Gud in action – typ.

 

När 70 år hade gått efter Jesus och händelserna kring honom var de skrifter som ingår i vårt Nya testamentet skrivna. Att de som trodde att Jesus var Guds son var adressaterna är en viktig poäng. Ögonvittnen och de som kände ögonvittnen skrev för att bevara, utveckla och tillämpa de Jesus-troendes tro. De ödade inte papyros och bläck på pamfletter avsedda för en bredare publik – om man får uttrycka sig så.

 

Det först skrivna blev breven – men inte i den ordning de finns i Bibeln. Jesus-berättelserna – evangelierna – skrevs senare med sina urval av vad som ända från början och hela tiden muntligt berättats om Jesus. I både brev och evangelier slår man fast att det skett en utveckling, att Gud i, med och genom Jesus tagit ett steg till.

Tillbaka till Hebreerbrevet. Det jag citerade fortsätter: ...men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son... I Matteus 5 toppar Jesus sitt Ni har hört att det blev sagt med men jag säger er..., Till sist:Johannes´ lagen gavs genom Mose fortsätter med nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

 

Jesus tar Guds ord ett steg till! Mer än så! Jesus förkroppsligar Guds ord, Guds tankar, viljor, inställningar, humör. Han avspeglar och är Gud – faktiskt. Och han gör det tydligare och mer rätt än det tidigare sagda.

 

Tillbaka till frågan i början: Vilket utsäde skall kyrka och församling ha när man nu skall starta om – kanske från noll? Vad skall prioriteras? Vilka punkter skall odlas?

Om utsädet är Ordet – Jesus – måste svaret bli: Jesus som avgörande punkt!

Med följden: Sådana verksamhetspunkter och sådant innehåll som inte kan tydligt kopplas mot honom skall kyrka och församling inte öda sin tid, sin energi och sina resurser på! 

 

Det kan ändå bli många punkter så fortsättning följer.

 

 

---

* Menar man annorlunda må man förklara sig – kommentarsfältet är öppet.