stigstrombergsson

Jag påstår INTE att det finns nazistiskt inflytande vare sig på Kyrkokansliet i Uppsala eller i andra beslutande sammanhang i Svenska kyrkan. Inte! Absolut inte! Det kanske kan finnas någon, av de knappt 15000 förtroendevalda på knappt 20000 uppdrag, som på lokal nivå någonstans i Sverige i smyg har nazi-sympatier men i så fall är den eller de två lika verkningsfulla som en fis i världsrymden.

Kyrkokansli-nazism eller nasseri på annan nivå finns alltså inte. Ändå valde jag den rubriken om än med frågetecken. Varför?

Ett enkelt och simpelt svar är att jag är nyfiken på om en sådan rubrik annonserad via Facebook skulle leda till uppåtskutt i besöksstatistiken. Visst! Jag håller med. Det är billigt.

Men jag har en liten tärande anledning till. Den har att göra med hur beslut formas och attityder slöjdas i kyrkan (och på andra håll) samt vad som under ytorna är styr- och drivkrafter. Dag Sandahls skriverier här och här (och tidigare förr) har om inte helt uppfunnit så i alla fall underhållit tankespåret en del – just nu. Läs hans inlägg och ta del över hur likt dagsläget är det sätt man i princip tänkte på under 30-talet i Tyskland. Det handlar inte om samma innehåll och tankegods men väl om samma sätt att tänka.

Tro och Makt har alltid samspelat.

Trons representanter har alltid funnits i relationer till samhällets makthavare. Profeter i Gamla testamentet är exempel på både ditt och datt i den vägen. Några – också de personer som sammanställde historien från Femte Mosebok till och med Andra Kungaboken och de som samlade profetorden till böckerna Jesaja, Jeremia osv – var med Guds vilja i ryggen maktkritiska. De sågar kungar och regenter vid fotknölarna och klandrar och fördömer . folkmajoriteter på avvägar i tanken och erfarenheten att Gud ville annat.

Samtidigt fanns andra profeter och religiösa ledare närmare makten men dessa har inte genererat böcker i Bibeln. De som menade att Gud vill det kungen vill och Gud godtar vad de flesta gillar och Allt står väl till klassas som falska profeter inte för att de alltid på alla punkter har helt fel men utifrån att de går felaktigt till väga. De bedömde inte tiden och sammanhanget utifrån Guds Ord. De valde och värderade i stället Guds ord utifrån tid och sammanhang – typ.

Fundera gärna, noble Bloggläsius, över sista meningen i förra stycket. Över riktningen och över av vad man värderar vad. Då, sedan, idag.

Tro och Makt har alltid samspelat.

Ibland har förhållandet varit hund och katt, ibland ler och långhalm, oftast variationer emellan. Jesus själv och hans representanter apostlarna sökte inte själva konflikt med makthavarna men drog på sig maktens och majoriteternas irritation och vrede – milt uttryckt. Efter deras tid var det på samma vis i drygt 200 år innan makteliten gav upp, tillät kristen tro och allierade sig med den.

I statskyrkosystemet kejsar Konstantin införde kom Tro och Makt att samspela på ett nytt sätt. Tronen och Altaret kombinerades och vi ser sviterna århundradena igenom intill den dag som idag är. Att makten hos oss inte utövas av en diktatorisk kejsare spelar i det läget ingen roll. Det är nära-makten-andan som filtrerar Guds Ord till vad makt och/eller majoritet godtar som är det knepiga. Det var i den andan stora delar av de protestantiska kyrkorna vek sig för nazismen i Tyskland. Det var/är i samma anda Moskvapatriarkatet vek sig för bolsjevismen i Sovjet och nu svassar kring Putin. Vi ser saken hos de höger-kristnas hållning till kapitalismen i USA eller hur politiska partier – i kyrkan kallas de nomineringsgrupper – här hemma i pluralismens och sekulariseringens Sverige resonerar i olika frågor idag.

Tro och Makt har alltid samspelat.

De kommer alltid att samspela och allt blir inte galet. Ändå menar jag att frågan om samspelets riktning är viktig. Ska tiden och sammanhangen bedömas utifrån Guds Ord och handling eller ska guds-ord värderas utifrån tidens och sammanhangets lämplighetsvillkor?

Givetvis regerar inte nazister på kyrkokansliet! Inte heller i andra sammanhang. Men det 1800-talsmässiga överklasssättet att tänka där Deutsche Christen – googla – på sin tid kunde växa fram är värt att utifrån Guds Ord hålla ögonen på.