halvvägs?
När jag satte rubriken till förra inlägget var det inte ett mål jag satte upp. Tvärtom. Jag fläskade bara till med något som kanske skulle locka någon som sett på Facebook att jag bloggat att faktiskt läsa här på bloggen. Så blev det naturligtvis inte – den här gången heller.
Igår regnade det inte!
Det betydde ny sökomgång i skog och mark efter mer hjortron – blåbär är åxå mogna men i tidigaste laget, hallon måste vänta, lingon naturligtvis flera veckor bort. Vi kom inte heller denna gång till landet Gosen* men sammantaget – och om förra inläggsrubriken skall ses som ett mål – så är vi halvvägs.
Idag regnar det igen!
Det betyder ingen bärsafari men förberedelser för besök. Lilla Lisa med föräldrar är på väg och då skall det (naturligtvis) städas i tanken att det första en treåring vid sin ankomst med kritiska ögon granskar är ordningen hos mormor och morfar. Järvsöbornas besök och vistelse brukar leda till att andra i barn- och barnbarnsskaran ansluter. Det leder sannolikt till att bloggeri-frekvensen – som i sommar ändå inte varit imponerande – blir lidande.
I förrår sken solen!
Lördagen hade regnet öst ner. Vi valde att låta skog och mark torka upp lite och gav oss inte iväg med bunkar och hinkar efter gudstjänsten – som firades utanför kyrkan. Om den kanman läsa på en annan blogg – här – men jag tror inte det orsakssammanhang stämmer som den bloggaren berättar att han fått sig till livs av en sagesperson.
På eftermiddagen var vi hemma och fick besök. En yngre prästkollega som för drygt ett år sedan flyttade till en tjänst i Linköpings stift komförbi hos oss som är på hemester. Kul. Vi böt information och var gemensamt skräckslagna över fasoner i det stiftets stora städer att från och med i mars-april helt ha upphört att duka nattvardsbordet. Han verkar i ett mindre sammanhang där man som i Älvsbyn valt att duka och låta folk själva avgöra om de vill bruka. De har tilloch med gått ett steg till ochmeddelar vid nattvardslösa gudstjänsters slut att om en man blir kvar lite kan man omman vill få ta del av det högheliga sakramentet. Smart – även om jag inte tror de använder just de orden.
I onsdags - vad det var för väder har jag glömt men gissar att det kom en del regn – hade jag fått förtroendet att leda Veckomässani Älvsby kyrka 18.30. Vi var 10 personer. En var på grund av stundande nattskift tvungen att avvika efter Mässan och inte vara med på Sommarsnack i kyrkan efteråt och kvällsavrundningen Aftonbön/Completorium 20.45. Utifrån att ett par av dem som var på plats nyligen sett en film om Luther kom snacket att handla om Botens fyra delar då och nu.**
I morgon är det onsdag igen. Jag har samma uppdrag. Undrar vad det då kommer att snackas om...
* Landet Gosen var den rika och bördiga del av Egypten som den av sina bröder slavsålde Josef lät bröderna slå sig ner i. Med tiden hade Josef blivit landets näst högsta tupp och varit ett verktyg för att rädda många, inklusive de till en början ovetande syskonen. knappast växte det dock några hjortron i Gosen. Första Mosebo tiger i alla fall om en sådan detalj.
** Den kristna Botens fyra delar – oberoende av vilken kyrka eller vilket samfund det handlar om – är Ånger, Bekännelse, Förlåtelse och om möjligt Gottgörelse. Ett annat ord för det sistanämnda är Avlat och det var missbruk kring den saken som var ärendet i Luthers 95 teser.
