stigstrombergsson

I ett par av de senare blogginläggen har jag i förbigående nämnt barnbarnet Lisa. Hon bor i Järvsö, är nyligen tre år fyllda och har mormor och morfar – det är Primärhustrun och jag – på besök. Det är värt ett mer ingående bloggande.

Efter att måndag i förra veckan i Unbyn firat hennes kusin Avas tvåårsdag reste vi om tisdagsmorgonen söderöver. Jag vet inte om det skall anses som en så kallad nödvändig resa men då vi inte haft några känningar och inte heller familjen, eventuellt familjerna, vi avsåg träffa valde vi att göra vad som mänskligt kan bedömas som en säker covidsommarresa. I morgon är det tisdag igen och då reser vi hem.

Heeej! Här kommer jag farandes! ropar hon glatt flera gånger dagligen.*

Vi känner oss väldigt populära. Det är klart att man känner sig hedrad när hon säger Ikväll ska mojfaj natta mej! Vi har kul hela tiden.

Ute har vi kunnat vara en hel del – utom idag då det regnat. Vi har skördat av de enorma mängder blåbär och vildhallon som växer i grannskapet. Vi har gungat, sandlådat, pysslat och pusslat. Jäntan plockar bär på ett föredömligt ihärdigt sätt men som samlare är hon dock ännu ganska outvecklad. Det mesta ramlar inte ner i hennes lilla hink utan in i munnen.

Ut ur munnen ramlar det också en hel del. Treåringar har ju benägenheten att sysselsätta hjärnan med ett konstant flöde av åsikter, viljor, tankar, fantasier och infall. Samtidigt är filtret som stoppar tankar från att ramla ut i form av tal inte på långa vägar färdigvuxet. Inte bara ett nytt sätt att ställa upp kubbspelet har hon lanserat. Hon har också utmundigat en ny beteckning på spelets komponenter. Spelkubbarna är en ny glosa för alltid införlivad i klanens ordförråd.

På söndagen smet vi dock, mojmoj och jag. Vi gjorde en dagsvisit till Vattholma utanför Uppsala. Där bor en av de svågrar jag fick mig i samband med giftemålet 1978 liksom hans hulda maka. Vi hade ett konkret ärende och är man så nära som tre timmar i bil är ju en avstickare ingenting. På vägen var vi förbi Lisas mammas morfardsoch mormors grav i Tierp.

Träffa svågern och svägerskan (som om någon dag fyller jämna år betydligt fler än tre) var kul. Vi övernattade inte utan var tillbaka i Järvsö ½ efter midnatt.

Idag var det regn och inomhuslek. Den andra av Lisas mammas morbröder med fru, son, sonens sambo och två barn – tremänningar till Lisa och hennes kusiner – bor alla i Säter men var på hälsingetripp. De kom förbi för att hälsa på och fika. Åxå det kul.

Med detta och mycket annat i färskt minne drar vi norrut i morgon efter frukost.

* OBServera farandes. Grammatiskt är det en particip av verbet i passiv form. Avancerat!