stigstrombergsson

De senaste veckorna har jag på lite olika sätt under rubriker som haft ordet punkt i sig försökt att stegvis resonera kring vilket utsäde skall kyrka och församling ha när man nu skall starta om – kanske från noll? Vad skall prioriteras? Vilka punkter skall odlas?

Exakt så inledde jag blogginlägget avgörande punkt 1 illustrerat med en rad om fyra punkter. Inget hindrar att detta inlägg börjar på samma sätt men med två punktrader – även om antalet pluppar är ointressant.

Bloggarkompisen tobbe lindahl har bringats i fundering av mitt punktskriveri. I sitt så här längt senaste inlägg refererar han mitt resonemang – här. I stället för att själv ge en tillbakablick på vad jag skrivit hänvisar jag dig, noble Bloggläsius, till den resumén. Efter referatet går han vidare till andra reflexioner om jordmåner, förutsättningar för sådden etc. Inget galet i den kompletteringen men det jag funderar kring är själva utsädet som är Guds Ord och hur det ska eller kan sås, inte vart det landar.

Hur skall de första Jesustroendes besked till världen – alltså Utsädet med prioriterings-ordningen Uppståndelsen-Lidandet-Gärningen-Ursprunget – sås i dessa och de närmaste start-tiderna (liksom egentligen i alla tider)? Vad är det rättaste sättet att så?

Man måste ha utsäde av kvalitet! Korn som innehåller något.

Jag frågar: Var finns starkast och tydligast Uppståndelsen och Lidandet med dess följdverkan förlåtelse, tilltro, dop (ifall det inte redan skett) och samhörighet med andra? Var?

Ett ogenomtänkt reflexsvar i protestantiska sammanhang blir lätt: Bibel och predikan!

I det stycket håller jag inte med. Visst är det Utsädet men inte av den högsta halten. Ord är bra men får ibland effekten att de endast blir påståenden man intellektuellt skall förhålla sig till, uppfatta logiskt, känslomässigt, metaforiskt eller på annat vis. Budskapet i muntlig och skriven form leder ibland till avvägar att kristen tro främst är åsikt – en eller flera – eller djupare insikt i något.* Naturligtvis finns åsikter och insikter med i vad man tror och förstår och naturligtvis är det viktiga saker – men inte det viktigaste. Tro är främst avsikt och enbart ord kan skymma den saken.

Det reflekterade svaret i den kristna Kyrkan är punkterna: Ord-Bön-Bekännelse-Bord.

Man behöver inte vara teologisk raketforskare för att se att det är en Mässa!

Längre eller kortare så har den i och med sig alla de fyra punkterna och innebär det som sägs i nattvardsbönernas omskrivning av Paulus ord i 1 Kor 11:26: Din död förkunnar vi Herre, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet.

Som jag ser saken medför detta följande om- och ny-startsprogram:

• Särlysta gudstjänster i stället för sammanlysta! Alltså Mässa i varje kyrka varje söndag! Eller två på olika tider! Det måste inte vara Högmässa. Gudstjänstrum, resurser utöver präst och anhopningen av folk avgör. Men Mässa! Inget fortsatt svammel med att av påhittade nattvardsfobiska skäl stympa gudstjänsterna.
• Minst en, gärna fler, Veckomässor vardagar på tider då yrkesaktivt folk som inte ingår i kyrliga arbetslag kan mötas. I en församling av Älvsbyns snitt lite drygt som det är nu, i städer med en massa distrikt kan man med rotation se till att Mässa firas varje kväll!**
• Annons-struktur-villighet till ”Hus-mässor” 70+ och andra riskgruppare att ”beställa hem”. Kan kyrkliga arbetslag erbjuda och lansera tjänsten att handla åt folk kan hus-mässeri också erbjudas, rentav tas initiativ till.
• På liknande vis med fältet Undervisning. Innehållssligt tror jag du, noble Bloggläsius, har fattat att den främst bör fokusera på ”goa ord om Jesus” som Guds avgörande insats för att älska och befria världen tillbaka till sig själv. Former för det hela kan vara samtal, Bibelstudier, lathundar för sådant, föredrag och presentationer med eller utan webb, interaktivt på sociala medier, lokalisering till kyrkorum eller andra sammanhang som folkhälsomyndighetsmässigt kan anses säkra – just kyrkor är i sammanhanget bra! OBServera pluralerna på orden. En tid en gång varje eller var annan vecka på en plats passar inte alla.
• Ett aktivt sökande till andra människor än dem man ”redan har i säcken”. Älvsby församling gjorde (i maj?) ett utskick med en bokgåva och ett sommarprogramblad till alla 70+are man hittade i kyrkobokföringen. Ett bra initiativ. Hur det utfallit och om man fått reaktioner på något sätt vet jag inte något om. Hur-som-helst finns andra kategorier och ålderssegment man kan utse till ”målgrupper” för sin Mission/Evangelisation. I vår döden-förträngande kultur har vi genom pandemin i snart ett halvår dagligen blivit påminda om att vi och andra faktiskt förr eller senare ska dö. I det perspektivet måste ju beskedet om Jesus som uppstånden från de döda, hans förlåtelse och evigt liv vara ett kyrkligt ärende – eller?

Det är Utsädet och Såendet jag velat fokusera på med mina inlägg med punkt i rubriken. De andas nog lite old time religion men den risken tar jag. Den moderna MTD-religionen med bara Gud, skapelse, lika värde, gemenskap och trygghet på repertoaren är för klen.***

För en massa år sedan när jag hade mitt uppdrag som skolpräst och lärare på folkhögskola diskuterade vi i en kyrklig utbildning något – jag minns inte vad – som kunde uppfattas som konkret, stramt och nästan kantigt. Den gången liksom vid tidigare tillfällen var det en elev som sökte desarmera det laddade och profilerade med det i och för sig sanna Att Gud är kärlek är väl ändå det viktigaste! En av kurskamraterna utropade då – med tornedalsfinsk brytning:

Kääärlek, Kääärlek! Kristendom måste väl riiva lite också!

Det ligger mycket i det och får bli min slutpunkt.

* Detta och vad som nu kommer har jag bloggat om då och då under årens lopp. Jag finner ingen anledning att inte upprepa mig!

** Frågan om folk kommer att komma och om ”församlingen” vill är ovidkommande. Det jag resonerar om är Utsädet och Såendet. Enligt den liknelse/gåta Jesus berättade – se tidigare inlägg eller tobbes – ser sig såningsmannen inte för utan sår ohämmat oberoende av jordmånen Utsädet hamnar i.

*** MTD står för Moral Rherapeutic Deism – Moralisk Terapeutisk Gudstro – och är ett från amerikansk teologisk debatt lånat begrepp.