15 kilo hjortron
Det blev inte riktigt 15 kilo hjortron!
Inte ens nästan men vi är på väg åt det hållet.
Det behövs bara att det ihärdiga regnandet ger sig.
Juli månad har varit regning. Varje dag eller åtminstone var annan. En kompis hade adderat nederbördssiffror och kommit fram till mer än 130 millimeter regn fram till igår. Idag regnar det också.
Jag tycker 130-140 millimeter vatten är svårt att föreställa sig. Därför översätter jag det till snö som jag begriper mig på. Grovt räknat växer vattnet gånger 10 när det kristalliseras till snöflingor. Det betyder att på drygt tre veckor har det kommit – då det blåst och snö därmed driver – uppemot 1½ meter. Tur det är juli-tid med sommartemperaturer och inte jul-tid då det är minus.
Igår regnade det i alla fall märkligt nog inte. Därför for vi för att reka efter tassemarkernas gula guld.* Att tassa i de tassemarkerna var inte lätt. Så är det i och för sig aldrig när det gäller hjortron men nu var myrarna blötare än vanligt. Grävda och naturliga diken dem emellan var också djupare och bredare än brukligt. Duktigt besvärligt att förflytta sig. Jag kasade ner – ett annat ord för det norrbottniska plurrade – så djupt att plånboken i höger benficka blev blöt. Klart humörsänkande.
Inte var det heller så värst tätt mellan bären. Det måste finnas bättre ställen. Hur som helst räckte det till en arbetsseger. Några 15 kilo blev det inte men får vi fyra regnfria eftermiddagar och väljer att snoka vidare med ungefär samma resultat når vi rent matematiskt den mängden. Dividera 15 med 5 för du faktiskt, noble Bloggläsius, göra själv.
* Lingonen som dröjer är det röda guldet. Blåbären som håller på att mogna ser jag som det svarta.
