väckelseadjunkter?
Representanter för den laestadianska väckelsen skrev ett brev till Biskopsmötet. Jag refererar det inte men de två sidorna kan läsas här. På uppdrag av de andra biskoparna har tre av dem gett ett ungefär lika långt svar – detta.
Biskoparnas skriver i vänlig ton och söker inledningsvis betona det gemensamma. Tidigt kommer då följande ur Kyrkoordningen, Svenska kyrkans stadgar:
Svenska kyrkans identitet som ett trossamfund med evangelisk-luthersk bekännelse kan härledas till reformationen … Kontinuiteten tillbaka framgår av att den evangelisklutherska bekännelsen är grundad i Guds ord samt innehåller de ekumeniska trosbekännelserna från fornkyrkan och den augsburgska bekännelsen som skrevs inom den odelade västkyrkans ram.
Sedan fortsätter de tre:
Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära rymmer både Bibel, bekännelseskrifter och andra av kyrkan bejakade dokument, samt tolkningen av dem. Tolkningarna kan skilja sig från varandra, men vårt centrum i evangeliet består. Utgår vi från Jesus Kristus blir det möjligt att leva tillsammans också med olika insikter och åsikter. Olika traditioner kan rymmas tillsammans i vår kyrka.
Jag tror att biskoparna är ärliga här. Detta är deras goda vilja.
Med det sagt levererar man ett hövligt Nej till väckelserörelsens önskemål om att kunna få tillgång till präster de kan lita på – i klartext manliga präster som tänker att ämbetet skall vara just manligt och dessutom har den tillåtna meningen att äktenskap kristet sett är en sak mellan en man och en kvinna. Man skriver vänligt att laestadiander självklart har en plats i Svenska kyrkan och att man är öppen för en fortsatt dialog.
Och jag undrar: Om vad?
Man är tydlig med sin linje – som i stort är rimlig – att de som vigs till präster skall kunna fungera i hela Svenska kyrkan och därför enligt beslut måste bejaka kvinnliga präster.* Undantag för särgrupper kan man inte göra.
Och jag undrar: Vad betyder att leva tillsammans också med olika insikter och åsikter om bara en linje tillåts råda?
Dessutom finns det en särgrupp i Svenska kyrkan som får egna präster: EFS. Dessa är behöriga att göra allt en kyrk-präst gör men inte behöriga till alla tjänster. Nog skulle man väl då också kunna prästviga 6 personer på dispans från ämbetsfrågan för tjänstgöring Luleå stift, inte. Sådana väckelseadjunkter skulle kunna finnas i en personalpool, fungera på stifts- eller kontrakts nivå och ha en prost som ”kontakt- och tillsyningsperson” i ett uppdrag att särskilt verka för att olika traditioner kan rymmas tillsammans i vår kyrka. Tänker man utanför lådan är min idé inte omöjlig. Fast då måste man tänka. Och inte ha så trång låda.
Det finns dock en annan grej i de tre biskoparnas text som förbryllar mig än mer på ett mer övergripande plan. I nästa inlägg skall jag citera det igen och då med färg och fetstil markera vad jag grunnar över.
* Om samköneriet skriver de inte något då det enligt regelverket inte (ännu?) är krav att man skall viga samkönat. Men jag tror det ligger i röret. Redan underkänner flera stift (i strid mot regelverket) prästerkandidater som har och vill tillämpa den äktenskapssyn som ensamt gällde i Svenska kyrkan för 15-20 år sedan. Ett tidens tecken – kanske – är att i slutet av förra året avkragade Luleå domkapitel en sådan präst.
