stigstrombergsson

Det må vara rätt eller orätt men jag räknar mig själv som ganska smart. Vad gäller vissa fält man kan kunna något om kan jag ganska mycket. Jag är dock inte bara en faktanördisk kalenderbitare utan dessutom hyfsad i att av Fakta 1 och Fakta 2 dra Slutsats 3 och från det ställa upp Hypotes 4. Jag är nog en smula analytiskt. Kanske har det med IQ att göra. Vad vet jag.

Det finns annat än IQ, saker som nog är viktigare när det kommer till kritan. EQ och SQ till exempel. EQ är emotionell intelligens med lyhördhet, empati och liknande. SQ betyder social intelligens eller kompetens och har att göra med hur man fungera med folk och om man över huvud taget går att ha i möblerade rum. Om det finns fler sorters Q – humoristisk intelligens (HQ) och bloggerikompetens (BQ) – vet jag inte. Nu handlar det dock om DQ, alltså dammsugarkompetens!

Missförstå mig nu rätt! Naturligtvis kan jag dammsuga! Helt väck i planeten är jag nämligen inte. Jag vet att man tar apparatens sladd och ansluter den till två hål i väggen. Jag vet att man trycker på en knapp. Jag kan fatta tag i slangen. Jag kan fram och tillbaka över golv, mattor, bokhyllor och andra ytor föra den del av slangen som inte är fäst vid själva brum-maskinen. Jag vet också att man ibland behöver, eller i alla fall bör, byta änden på slangen så den får ett annat så kallat munstycke som inte alls ser ut som en mun. Jag kan till och med byta påse i maskinen!*

Alltså kan jag dammsuga – eller köra snabeldrake som det heter hemma hos oss efter en bilderbok barnen hade när de var små.

Idag var andra gången jag agerade enligt ett nytt dammsugningssätt jag just kommit på. Saken är en detalj i sammanhanget och gäller trappan från övervåningen ner i suterrängdelen.

Jag har alltid – alltid, alltid och jämt och ständigt! – börjat damsugningen med övervåningens sovrum, toa, hall, kök och vardagsrum. Sladden har då varit fäst vid de två hål i väggen som är mest i mitten av alltsammans. Då trappor skall städas uppifrån har jag sedan fortsatt med att snabeldraka nedåt. Arbetsställningen har då varit typ vinkelhake med slangens munstycke på trappsteg nedanför de avsatser där mina fötter varit placerade. Med den metoden fixas trappans första raka del, vänstersvängen, den andra raka delen och den andra vänsterkurvan.

Kommen så långt räcker inte sladden från uttaget mitt i hallen! Alltså får jag trycka på knappen så manicken blir tyst samt balansera redskapet på breda trappsteget i första vänsterkurvan, ta en promenad tillbaka upp där jag drar ur kontakten som jag kastar ner till vägguttaget rakt under som jag går ner till för att fixa anslutningen innan jag knallar upp tillbaka till snabeldraken som då bärs förbi trappans sista sektion som till sist kan dammsugas nerifrån innan golvytorna nere gnids av.

Vad har jag nu kommit på? Idag och förra gången jag dammsög?

Jag har direkt efter att övervåningen gjorts klar kastat ner sladden och anslutit den nere innan jag börjar ta det hela steg för steg. Visserligen är maskinen då fortfarande kvar en trappa upp men jag kan ta den i ett fast grepp och successivt städa trappan uppifrån genom att backa nedåt.

En fantastisk utveckling! Rak rygg! Inget avbrott med spring mitt i trappsugningen.

Detta har jag nu kommit på efter 38½ år i kåken! Snacka om varierad intelligens.

Apropå intelligens – hur smart känner du dig, noble Bloggläsius, när du just läst detta nonsens ända hit?

* Om byte av dammsugarpåsar kan noteras det märkliga fenomenet att när den påse som är i maskinen är full är påsen med nya påsar tom – sedan man väl hittat den.