vistån och 95
Vistån heter ett vattendrag i Älvsby kommun, församling och pastorat – de geografiska gränserna sammanfaller. Vi – barnbarnet Lisa, mamman, pappan, mormor och jag – for dit tisdag före lunch för att campa och äta tältgodis. Man måste ha tältgodis när man ska sova i tält anser Lisa. Som lättledd morfar har jag inget mot konceptet.
Lisas pappa och mormor försökte sig på fiske i harr- och öringvattnet. De sa att de fått napp men visade inte upp någon fångst. Vad det är för sport när ”sportfiskare” släpper tillbaka firrarna fattar jag inte.
När man är tre år är det kul att vara ute i skogen. Man kan till exempel göra djur av kottar. Mamman med syskon gjorde liknande saker på samma plats – och på en mängd andra ställen – för en generation sedan. Klart läge för flash-back eller vad det nu heter.
Två tält hade vi. Jag och mormor i vårt och den lilla familjen i sitt. Var ett tag sedan vi gamlingar – fast SÅ gamla är vi inte – sovsäckade, spritkökade och höll på men det är ju ungefär som att cykla. Har man en gång lärt sig det funkar det om än till en början lite vingligt också när man efter ett uppehåll ger sig i kast med saken.
Vi sov, vaknade, åt frukost och for hem för disch, disk, tvätt osv. Under eftermiddagen kom så lillkusinen Ava som behöver morfar och mormor som barnvakt ett par nätter. Idogt arbetande föräldrar är orsaken.
Så en helt annan sak mitt i detta barnbarnsbarbareri.
Den 12 augusti 1925 föddes hon som blev min mamma. Med tiden blev hon primärhustruns svärmor och vidare på den resan farmor till våra fyra barn. Exakt hur hon om hon levat idag skulle tituleras i förhållande till dem jag är farfar och morfar till kan jag inte exakt utröna – mer än gammel-nånting.
Släkten följa släktens gång står det i psalmen. Mamma blev inte 95 utan ”bara” 78 men datumet till ära fick hennes och pappas grav som synes en extra bukett.
Bloggverktyget kärvade onsdagskvällen den 12:e. Funkade den 13:e.
