rörd rörande rören
I mitt förrförra inlägg, noble Bloggläsius, berättade jag, sedan jag i detalj redogjort över lördagens avklingande gästvindstyrka i villan, hur vatten-försörjningen i köket ömkligen kolavippat och att just den saken vid 22-tiden på fredagskvällen, då vi var i avsaknad av komponenter och kunnande, blev föremål för det välgrundade och överlagda beslutet att i provisoriskt lagat skick bli lämnad därhän till att lösas i en av oss alla bara anad framtid.*
Helgen gick. Vi bar om inte slask och ved och vatten så i alla fall två av de tre sakerna. Idag är det måndag och i tanken att en del proffs nu börjat om att arbeta efter semestern satte vid 8-tiden primärhustrun igång att ringa. Nummer 1 sa han inte kunde då han var överlupen med jobb. Nummer 2 svarade inte. Nummer 3 sa att han strax skulle ”ner på Älvsbyn” – han bor i by en bit bort – och skulle titta förbi. Nummer 2 som inte svarat motringde för att höra hur det var fatt och då han fick veta att vi redan hade nummer 3 på gång sa han: Bra! Ni är i goda händer. Det är min kusin. Några minuter efter 9 var nummer 3 på plats. En timme senare var allt klappat, paketerat och klart.
Problemet fick alltså en snabb lösning. Kvickt agerat.
Känner stor lättnad, rentav lite rörd rörande rören.
* En så lång mening ska inte ses som något annat än att jag på ett högfärdigt sätt söker härma den stil Jesusberättaren Lukas har i början av sina två skrifter Lukasevangeliet och Apostla-gärningarna samt i starten av kapitel 3 i den förstanämnda.
