stigstrombergsson

Va??

Vad är riskgruppsrymlingar 2?

Var är i så fall riskgruppsrymlingar 1?

 

Nummer två är en uppföljning av en påbörjan förra söndagen som det aldrig blev att jag skrev vidare på och publicerade. I telefonens funktion Anteckningar skrev jag då i alla fall detta:

 

”He to e taag.”

Så sa Majken utanför kyrkan. Snart 90. Hon och hennes rullator hade startat från sitt äldre-boende vid 10-tiden och i det vackra vädret mödat sig uppför backen. Gudstjänsten var flyttad ut på ”malmen” framför kyrkan. 24 personer inkl ”betjäning” var på plats. Ingen anställd exklusive de i tjänst. Ett par förtroendevalda. 7 av oss 21 bedöms efter slarvig okulärbesiktning och viss personkännedom vara icke 70 fyllda, några ännu inte på många år. Majoriteten alltså i kategorin ”riskgruppsrymlingar”.

 

Så långt förra söndagen då jag inte skrev vidare på den dagens fortsatta tankar. Idag tänker jag i helt annan bana men märker att rubriken från för en vecka sedan går att återanvända fast den blev oanvänd då.

 

Det jag kommit att undra är om jag idag själv var en riskgruppsrymling men med en helt annan och omvänd innebörd i min nyuppfunna glosa. Jag stannade ju hemma och valde med det att inte fira den gudstjänst de som planerar och styr församlingen hade beslutat inte skulle innehålla mötet med Jesus i hans kropp och blod. Blev jag med det en rymling? Eller?

 

I mitt fall är det ett enstakeri det handlar om att inte söka mig till församlingens gudstjänst. Det finns andra som rymmer oftare än jag trots att det finns utrymme i kyrkan – och i tiderna.

• Och jag undrar: Är inte människor som över år och dag väljer att sällan eller inte alls fira gudstjänst de verkliga riskgruppsrymlingarna – naturligtvis i annan mening än faktorer som ålder eller bakomliggande sjukdomar?
• En fråga till smäller som en humla på en bilruta i 90 knutar: Är det verkligen riskfritt till kropp, själ och ande att kroniskt hålla sig på rymmen från Gud och det Gud i och genom Jesus ställt i ordning? Egentligen? Gör man sig skada fast man kanske inte själv tycker så?
• Mina tankar går vidare: Om man aldrig motionerar eller aldrig väljer nyttig mat eller på annat sätt inte sköter sin hälsa får man av folk och myndigheter veta att man – detta helt rätt! – missköter sig. Sådana besked upplever många hälsorisktagare inte sällan både beskäftiga och ovälkomna och kanske rentav ger modeordet ”kränkande” men det hindrar inte dem som levererar uppmaningar att ta risken att uppfattas som irriterat förebrående. Borde inte kyrkan och dess företrädare vara en Själshälsomyndighet och ge tydliga ramar för sund egen och gemensam själshälsa?

 

År 2013 återblev jag församlingspräst på orten där jag bott sedan 1978 och som församlings-präst verkade hela 80-talet ut.* Då folk ibland bett mig jämföra tidsperioderna 80-tal och 10-tal vad gäller gudstjänster och annat i församlingen har jag gjort det – för länge sedan beskrivet i bland annat i blogginlägget du hittar om du klickar här – och landat i dessa slutsatser.

 

Den medelsvenska medelålders medelklassen som bor i villa har genom sin frånvaro inte vägt upp den ”naturlig avgång” som kommer av att folk dör. De har skapat den tydligt märkbara nedgången och är gruppen som svikit kyrkan.

 

Inte sällan tillhör den som frågat mig just kategorin medelsvensk medelålders medelklass i villa och har ibland uttryckt starkt värn om just det traditionella och svenska – vad det nu är. Därför har det också känts skönt att vrida om kniven lite till med

 

Vore det inte för kristna från Mellanöstern, Afrika och Östeuropa skulle det vara etter värre. Det är invandrarna som räddar den kyrka du skolkar från.

 

Tillbaka till tanken om kyrkan som en Själshälsomyndighet och hur den ser på sin roll när så många gör sig till riskgruppsrymlingar undan Gud och vad Gud gjort, innebär och ger.

• Skall man över huvud taget vara Själshälsomyndighet och ta rollen att varna och söka väcka evighets-farhågor hos folk? I så fall hur ska det göras? Församlingens hemsida och Facebook? Annonser? Utskick och inbjudan riktad till vissa kategorier? Annat?**
• Ska man som Själshälsocentral gasa med fler gudstjänster och samlingar olika dagar på olika kvällstider? Mässor söndagar 11 och 18? Veckomässor tisdagar 12.15 och onsdagar 18.30? Sinnesromässa/gudstjänst fredagar kl någonting? Naturligtvis max 50 på plats varje gång och full hygien mot risker och faror utan uppmuntran av rädslor och farhågor. Bikt- och samtalstider med präst i kyrkan? Annat?
• Eller ska man  i dessa fortsatta coronatiderbara nöja sig med det som utan aktiva åtgärder ändå sker och längta tillbaka till läget innan åldersriskgrupperna och andra började stanna hemma?

 

 

---

* Också åren 1991-2012 bodde jag i församlingen men hade andra kyrkliga uppdrag än att vara präst i församlingen. Jobbade några av åren på Stiftskansliet i Luleå och sedan lejonparten av tiden på Älvsby folkhögskola.

** Älvsby församlingen skickade i maj/juni en hälsning till alla 70+. I kuvertet fanns en liten bok och ett sommarprogram. Exakt hur det utfallit kan jag inte bedöma annat än att jag fått veta att några har hört av sig med uppskattning av saken.  Någon har också påtalat att de till skillnad från grannen inte fått något och mött det beklagande beskedet att församlingen bara har uppgifter om och adresser till de som tillhör kyrkan, inte till utträdda. Hoppsan!