om jag skulle predika
Hemma igen denna lokalt helt tumultartade dag. Med tumult menar jag inte (främst) att fastigheten nu sedan några timmar är tom på barnbarn utan mer på den osedvanliga aktivitet denna måndag fört med sig och som jag skrev om i förra inlägget.
Alldeles nyss kom detta SMS-meddelande:
Räddningsledaren vid branden i Polarbröds fabrik i Älvsbyn, Älvsbyns kommun i Norrbottens län meddelar att faran för gasutsläpp av ammoniak nu är över och att de restriktioner som funnits nu har hävts.
Skönt. Nu syns bara rökpelaren, sot faller och det känns lite i näsan. Hur framtiden blir för vi se men vid det utomhusmöte jag var på kl 10 meddelades att fabriken skall byggas upp. Merparten av Polarbröds personal var där, delade känslor och pratade i små grupper. Klockan 14 idag blir det en träff till då gissningsvis nog inte lika många kommer. En timme senare kan främst det arbetslag som var i selen i natt och som evakuerades ut ur brasan mötas för debrifing ledd av oss präster i Älvsby kyrka. OBServera att jag skrev oss. Pensionären också.
Lite för att variera det egna huvudets innehåll byter jag nu helt ämne.
Följande text hänger ihop med blogginläggets rubrik. Jag skrev igår för att publicera idag, måndag. Då årets slogan åtmistone till en del är Håll ut! och Håll i! håller jag fast vid min plan och ger den texten nu.
Det förekommer på Facebook att folk inför en helg skriver en del tankegångar som börjar med orden i rubriken. Det både kan och får man göra men jag väljer absolut att INTE göra så. Möjligen kan jag frestas att om mån- eller tisdagar skriva under rubriken Om jag hade predikat så blablabla. Alltså i efterskott men inte innan helgen. Munkavle eller denna tidens omdiskuterade mask gäller.*
Jag tolkar ämbetssyskonens om jag skulle predika som att de inte ska predika men har svårt att i tanken sluta. Det kan bero på att de är utan tjänst, är mellan tjänster eller likt mig vara i stadiet efter tjänst – med svårigheter att mentalt lägga av.
Vem har inte det, förresten? Jag har ju svårt att sluta. Jag har full förståelse för känslan och lusten att göra det man är vigd till – vara Det Gudomliga Ordets Tjänare.**
Så vem vet? Kanske jag när höstmörkret faller faller för frestelsen att blogg- och Facebook-predika men då blir det i efterskott. Alla Bloggläsiusar och Bloggläsiusor ska ha kvar möjligheten att opräglade på söndagen få sig till livs vad de i tjänst varande behagar överraska och kanske först sedan möta kompletterande eller korrigerande tankar från mig. Vi får se.
* Om utifall kanske jag en söndag (eller annan dag) skulle ha uppdrag att förkunna eller hålla ett föredrag kanske jag, om jag finner det lämpligt och andan faller på, formulerar någon slags träjler för vad som komma skall – inte annars.
**På latin heter det Verbi Divini Minister, förkortas VDM, och är vad präster i vigningen får uppdraget att vara tills dess de ligger i träfrack eller Herren kommer.
