stigstrombergsson

Samhället och världen har det senaste halvåret präglats av två pandemier. Den ena är själva Covid-19-viruset. Den andra är pratet om, diskussionerna kring och åtgärder utifrån denna Corona. Anklagelser, inte sällan maskerade som åsikter, har växlats både bland dem som begriper sig på smittsjukdomar och de/oss som inte gör det. Världen över har åtgärder och orsaker till åtgärder varierat och ingen vet hur det egentligen är och kommer att bli.

I de snävare kyrkliga sammahangen jag tämligen ofta låter tankarna gå till har det inte varit annorlunda. Hur skulle det kunna vara det? Olika kyrkor har haft olika nivåer av stängda portar, förändrad verksamhet. Man har värderat rädslor, risker, farhågor och faror olika och påmånga håll – enligt min mening – förklätt sin egen nervositet med att tala om omsorg om församlingsborna. På det stora hela taget tycker jag den församling jag bebor agerat om inte perfekt så i alla fall hyfsat.

Igår ramlade jag via nätet över en artikel på utomländska. I början av den fanns kom orden increases the discomfiture of many congregants, to the point of some not attending Mass because of it. Lite road av att brottas med engelska språket har jag försökt göra en översättning till svenskan av artikeln som i sin helhet kan läsas lite längre ned. Just det kursiverade blev då ökar obehaget för många gudstjänstfirare till den grad att vissa av den anledningen inte deltar i Mässan.

Två tankar utifrån artikeln:

1. I Svenska kyrkan finns församlingar som låtit tankar på obehaget för många gudstjänstfirare leda till att man inte alltid dukar nattvardsbordet. Dylika fasoner har påverkat redan innan Coronan men nu har på sina håll de som vill fira Mässa på flera månader inte fått göra det alls utifrån en möjlig känsla för obehag hos dem som inte vill delta. I sanning märkligt att präster lånat sig till sådant uselt sätt att förvalta sakramenten.
2. I Katolska kyrkan i Santa Fe är det beklämmande nog samma farhågor och känslor av obehag som styr. Riktningen är dock en annan. Predikan skall vara kort för att begränsa prästens och andras sprutande av virusfylld saliv. Om man inte predikar blir det mindre obehag inför Mässan. Dessutom ingen gemensam sång.

Läs gärna artikeln – om du ids.

Min svenska översättning är säkert inte perfekt. Den utomländska urformen når du här.

Fem-minuters-varning: Santa Fe hotar predikanter med avstängning om de överskrider tidsgränsen

Präster i ärkestiftet Santa Fe har varnats för att kunna förlora tillståndet att predika om de predikar längre än fem minuter. Ärkestiftet förklarade för Catholic News Agency (CNA) att begränsningen är en del av ärkestiftets svar på coronaviruspandemin.

I ett PM av den 31 juli sade ärkestiftets generalvikarie Fader Glennon Jones att ärkestiftets kansli "fått rapporter om att några predikningar pågår en bra bit över den 5-minuters gräns som fastställts av ärkebiskopen."

"Detta ökar inte bara exponeringstiden av coronavirus för andra utan också ökar obehaget för många gudstjänstfirare till den grad att vissa av den anledningen inte deltar i Mässan."

"Om sådant predikande fortsätter, kommer ärkebiskop John Wester att överväga allvarliga (!) åtgärder för aktuella präster" skrev Jones, "upp till och eventuell avstängning av tillstånd att predika."

Varningen var en del i en serie "periodiska meddelanden" från kansliet om pastorala och sakramentala praktik i ärkestiftet Santa Fe under coronaviruspandemin.

Sedan 16-17 maj har kyrkor i ärkestiftet tillåtits att öppna igen för att offentligt fira Mässa i linje med fas ett av guvernörens riktlinjer för att åter öppna upp och som möjliggör närvaro till 10% av en byggnads kapacitet.

Enligt de riktlinjer som publiceras på ärkestiftets webbplats kvarstår olika restriktioner för firandet av liturgin, inklusive ett förbud mot församlingssång.

Tidsgränsen på fem minuter för predikan som gavs i PMet den 31 juli verkar ha föregåtts av att man slappnat av vad gäller givna riktlinjer som angett att predikan skall vara "mycket kort" och "max tre minuter."

De olika restriktioner och direktiv som utfärdats av Wester syftar till att säkerställa att Mässan skall fullföljas inom "30-40 minuter."

Memot den 31 juli instruerar också prästerna att, mot bakgrund av coronaviruspandemi, kan låta kommunikanterna (=nattvardsgästerna) ta emot eukaristin "inne i kyrkan om de lämnar den direkt efteråt."

CNA bad ärkestiftet att bekräfta hurivida direktivet om predikans längd hade utfärdats på ett sätt som är förenligt med Kanonisk lag och ge förtydliganden om hur policyn skulle verkställas. En talesman för ärkestiftet berättade för CNA att syftet med e-posten och policyn var att se till att präster vidtog alla nödvändiga försiktighetsåtgärder mot coronaviruset.

"Avsikten med Fader Glenn Jones memo var att understryka allvaret i pandemin, ärkebiskopens stora oro för människors liv och hälsa och säkerheten för våra församlingsmedlemmar," sa talespersonen.

"Våra församlingsmedlemmar har också informerats om ärkestiftsprotokollen och uttryckt sin oro. Således har våra präster påmints om att följa instruktionen att under dessa farofyllda tider hålla endast korta 3-5 minuterspredikningar."

De andra stiften i delstaten New Mexico, Gallup och Las Cruces, har inte utfärdat gränser för längden på predikan sedan man återupptog det offentliga mässfirandet.

Den allmänna instruktionen för den Romerska Mässan föreskriver inte en viss tid för predikan. Det noterar att förkunnelsen "är nödvändig för att vårda det kristna livet. Den bör redogöra för någon aspekt av av läsningarna från Den Heliga Skrift eller av en annan text från Ordinariet eller från ordningen för Mässa just den dagens och bör ta hänsyn till både hur mysteriet firas och särskilda behov hos lyssnarna."

"Det skall finnas en predikan på söndagar och heliga dagar, obligatoriskt vid alla massor som firas med deltagande av en församling. Den får inte utelämnas utan allvarliga skäl. Den rekommenderas på andra dagar, särskilt på vardagar under Advent, Fastan och Påsktiden, liksom på andra festliga dagar och tillfällen när folket kommer till kyrkan i större antal", står det i instruktionen.

I en audiens 2018 uppmanade påve Franciskus präster att se till att deras predikningar är väl förberedda och formade efter församlingen samt nämnde på sidan om att de ofta inte bör vara längre än 10 minuter. Vid söndagsmässor har dock påven själv predikat längre än den rekommenderade tiden och han har inte gett några formella instruktioner för hur lång tid en predikan slall få ta.

I dokumentet Evangelii Gaudium (2013) betonade påven vikten av predikan.

"Predikan får en särskild betydelse på grund av dess eukaristiska sammanhang. Den överträffar alla former av undervisning och är det största ögonblicket i deb dialog mellan Gud och hans folk som leder fram till sakramentsgemenskapen. Predikan återupptar och fortsätter den dialog Herren redan etablerat med sitt folk."

Påven betonade att en präst måste utröna i bön och ur sin kunskap om sitt folk hur man bäst predikar för dem. "Predikanten måste känna till hjärtat av sitt samhälle för att inse hur dess önskan om Gud är levande och brinnande liksom där denna dialog, en gång kärleksfull, har omintetgjorts och är nu karg."