litet släktkalas
Primärhustrun blir åxå äldre. Tre år av fyra sker det i hastigheten 365 dagar, fjärde året tar det en dag till. Idag den 22 augusti är hennes födelsedag – men jag ger inga siffror. Igår firades hon av mig, barn och barnbarn. Sonen med familj i den nya villan i Luleå stod för plats, miljö, porslin och annat för knytkalaset. Mat- och dryckmässigt blev gjordes ett sammanskott från alla familjens håll. Fullt bord!
Presenter? Naturligtvis!
Det var ingen ”stor dag” men något blev det naturligtvis i alla fall från barnen och från mig. Bäst var det nog ändå att alla var där. Barnbarnens nyfikenhet och iver att ”hjälpa till att öppna” topppade värdet av dagen.
Jag hade skrivit en (dålig) dikt jag i jakten på titeln Ökänd poet 2020 tar mig friheten att publicera här på min blogg. Drapan löd:
När jag frågar ”Vad önskar du dig?” så svarar du ”Inget!”
och gör det svårt att finna på tinget
som passar som gåva till dig som har allt
vare sig väder är varmt eller kallt. (grötrim)
Men jag grävde i lådor och ”Se vad jag fann!!
Kanske det passar för hon som Tjej-Vasan rann.
Fast inte du vann var du nöjd och belåten
att kunnat glida de mil som fick andra att nog ta till gråten.”
Presenten inte på budgeten tärde!
Varken glas eller ram ger den pennigavärde
men mer än 50 år gammal är faktisk klenoden.
Dock: Flaggan blev fel på landet i Norden.
Det hon fick var en sak jag fann i en byrålåda i en byrå vi har i ett på samhället förhyrt förrådsrum. Jag följde äldsta dottern dit för ett par veckor sedan då hon ville botanisera i magasinet. När hon grävde i sitt och en del saker från mina föräldrar rotade jag i en byrålåda som huvudsakligen innehåller gamla svartvita bilder från när jag gick på högstadiet och gymnasiet. Där fanns åxå en ”målning” jag gjorde när jag gick i klass 8F på Norra Örnässkolan. ”Konstverket” föreställer en skidåkare men av omsorg om dig, noble Bloggläsius, publicerar jag den inte. Du får nöja dig med bilden av jubilaren med sina/våra barnbarn.
PS: Skidåkaren hade en norsk flagga. DS.
