lätt utschasad
Så känner jag mig faktiskt denna måndagskväll – lätt utschasad. Lilla Lisa med föräldrar startade dagen 06.00. Det var enigt plan då de ämnade köra hem till Järvsö idag. Vi märkte uppvaknandet konkret av att lilla Lisas mamma likt när hon själv var liten med bestämda steg klampade in i sina föräldrars sovgemak och gav order. Hon stängde fönstret med orden Det är risk för ammoniakutsläpp från Polar!
De for vid ½8-8-tiden. En timma senare ringde Brunetten – som jag berättat. Vid 16.30-tiden var jag hemma efter att ha sökt leda en bearbetning i grupp med ett 10-tal av brandnattens skiftlag och några ur ledningen. Mina två prästkollegor satt i andra rum med sina grupper.
Vidden av det hela börjar sjunka in. Visst! Vi fick inga på sjukhuset och inga i bårhuset – till allas stora lättnad. Bara materiell förödelse. Ändå är effekten samma i samhället och kommunen som om det vore i Stockholm och en arbetsplats för 32000 personer (!) slagits ut på en enda natt. Kommunen är liten så effekten blir stor. Norrländska Social-Demokraten han få med sifferuppgiften i sin alldeles utmärkta ledare som kan läsas här.
Den nära framtiden blir olika för olika ”nivåer” i företaget. Det blev tydligt när vi pratade i de.breifing-gruppen. För ägarna och folk i olika styr- och ledningspositioner blir det bråda dagar. De har att söka vägar för framtiden. För kvinnorna och männen på golvet ser det bara tomt ut. Ovisshet och vanmakt råder då deras arbetsplats och arbetsgemenskap bokstavligt har gått upp i rök. Här finns något av ett klass-perspektiv som är viktigt att ha i åtanke både för företaget, kommunen och församlingen. Folk kommer att må olika. Det intryck jag får (så här långt) är att alla parter ser detta och vill ta ansvar.
Vad gäller rök så ryker det än. Släckningsarbetet pågår. Vinden har dock mojnat något och dessutom kantrat lite. Röksträngen passer inte längre rakt ovanför den del av samhället där vi bor. Det mesta har dessutom brunnit så det blir nog inte fler sotflagor på gräsmattan och aska på biltaket.
Det blev en omtumlande dagsom gjort mig lätt utschasad.
PS: Varför blev du utkallad? Du är ju pensionär? Så kan någon undra – eller inte.
Det enkla svaret är att två av de tre präster som tjänar i församlingen pendlar in från Piteå och vägarna in till Älvsbyn var i början av dagen spärrade på grund av ammoniak-risken. Diakonen är också Pite-pendlare. Diakoniassistenten bor visserligen i församlingen men vägen till centralorten var spärrad från det hållet också. Och jag bor granne med Brunetten... DS.
