stigstrombergsson

Den var inte mer än kvartsbra. Tyvärr. Det var inte ens meningen att jag skulle köpa den men jag missade att avbeställa periodens bok enligt bokklubben Clios senaste utskick. Alltså kom den. Helt fel var den inte. Men bara kvartsbra med sina snäva och vinklade perspektiv.

Boken Jag anklagar – de intellektuellas historia skriven av Kim Salomon berättar hyfsat bra det den berättar. Det den tiger om skapar enligt min mening dock skriande tomrum i framställningen. Boken är helt präglad av den nord-väst-europeiska navelskådning som inbillar sig att vi i vårt hörn av världen i alla avseenden varit först och nu nått längst med sådant det är vår börda att civilisera alla outvecklade och okunniga med – inklusive att vara ”intellektuell”.

I den tankefåran startar resonemanget om de intellektuella med filosoferna i det gamla Grekland – givetvis. Deras tankegångar, arbetsmetoder, klasstillhörighet – även om just det ordet är mitt och lite anakronistiskt – och förhållande till dem som har makten nämns. Kring det sistnämnda konstateras att det varierar. En del av de grekiska tomtarna fungerar i symbios med härskarskikten, andra i motsättning. Hur som helst når deras tänkande inte ”vanligt folk” utan förblir hjärngymnastiska övningar hos ett fåtal som eftervärlden menar var snillrika. Troligen såg de ocksåsig själva så.

Greklands tänkande och filosoferande adopteras och kopieras bristfälligt av Rom och översätts till latin, ett språk lämpat för militära order, administration och juridik utan de finstilta betydelsenyanser som man kan filosofera med och kring på grekiska. Romarna plagierar men når aldrig originalens kvalitet.

När jag kommit så långt – hade då inte läst boken färdigt – tyckte jag att åtminstone två, kanske tre spår av intellektualitet var det skriande tyst om. Dock är det ganska typiskt för ett snävt eurocentriskt perspektiv att tappa Levantens intellektuella innan någon grek la pannan i djupa veck. Nu har jag läst ut boken och håller fast vi min första impuls om att författaren hoppar över eller aktivt bortser från några viktiga trådar som påverkat vår (och världens) kultur och intellektuella aktiviteter.

• Sumerer-Assyrier-Babylonier-Fenikier-Perser-Egyptier skapar och förvaltar ett tankegods grekerna senare bara adopterar. Grekerna mötte astronomi, matematik och en massa annat främst genom att vara små irriterande grannkommuner till den persiska civilisationen och världsväldet. Att folk börjar skriva nämner författaren men att tiger med att skriftspråk med alfabet och grejer föds i Den bördiga halvmånen – googla. I början var det något sorts rebusaktivitet som senare förvandlades till konsonantskrift lämplig för semitiska språk. Som de indoeuropeer de är försåg grekerna alfabetet med tydliga vokaler. De tog alltså arv, de där hellenerna, av flera stor-orientaliska saker!
• Är profeter intellektuella? Med olika klasstillhörighet och i olika realtioner till makten? Här har vi ett spår till som kanske inte var aktuellt i Aten då men som varit med och påverkat kultur och intellektuell aktivitet i Europa både bland lärda och olärda. Det är profeterna i Gamla testamentet jag syftar på – deras värderingar, regimkritik osv. Hur man än vill definiera ordet ”intellektuell” är det ändå så att den aktivitet profeter ägnade sig åt den tid det begav sig kallas intellektuell när man beskriver vad Sokrates och Platon höll på med, för att inte tala om Voltaire och Kant ofantligt långt senare.
• När Väst-Rom faller för germanska stammar och den kristna kyrkan blir gemensamt idékitt ger boken jag berättar om intrycket att intellektuella aktiviteter upphör och vi går in i en mörk Medeltid. Inget kan vara mer ofullständigt! I det Bysantinska Öst-rom tickar teologiserande och filosoferande på i 1000 år även om Väst-Europa halkar efter. I de muslimska kalifaten översätts grekiska filosofer väst glömt bort till arabiska för att därifrån i och via det vi idag kallar Spanien översättas till latin och ge upphov till Renässansen. Medeltiden är alltså inte ett repeterande bönerabblande som författaren nämner det – och därför hoppar över.
• Personer och texter av intellektuell art från Indus-dalen, Indien och Kina nämns inte!

Bokens perspektiv är att det är främst i Frankrike-England-Tyskland från cirka år 1700 de intellektuellas historia utspelar sig. Här är framställningen bra men både geografiskt och tidsmässigt är det upprörande snävt. Författaren gör sig också dum-sekulär i sin outtalade men ändå genomgående attityd att tro och tanke inte hör samman och om de sätts bredvid varandra måste de vara varandras motpoler. Resultatet blir då givetvis att intellektualitetens topp är vi sekulariserade i väst här och nu. Följdtanken att det är den vite mannens börda att civilisera världen med just sitt synsätt har fungerat som intellektuell motivering för kolonialism och imperialism rent maktmässigt. Boken visar att det fortfarande finns en tankens neo-kolonialism till och med på svenka lärosäten.

Jag hade inte tänkt köpa boken. Då den kom var det enklare att betala än att returnera. Betald blev jag ju tvungen att läsa den. Dummare blev jag inte men jag rekommenderar dig, noble Bloggläsius, att du lägger dina surt förvärvade slantar på något annat.