stigstrombergsson

Att ha barn-och barnbarn i kåken är kul!

Samtidigt skall sägas att bloggandet påverkas åtminstone på så sätt att det skrivna inte blir alldeles högaktuellt och spontant. Tankegångar kan ta flera dagars korta ögonblick i anspråk och bara då-och-då-skrivas i telefonens funktion Anteckningar för att senare hamna på bloggen. Så är det med detta inlägg.

Hur kan du vara så säker på att den linje du förespråkar är rätt?

Frågan ställdes för ett par år sedan av en yngre kollega. Lite desperation fanns i tonfallet. Samtalet i hotellrummet på Samos hade krupit långt in på småtimmarna. Det saken gällde var om två eller tre faktorer skulle leda fram till konfirmation eller om bara två – gudstjänster minst två gånger i månaden samt närvaro vid veckosamlingarna – skulle leda dit och den tredje – lägerveckan på Samos – vara första steget i uppföljningen och vidarearbetet för dem som konfirmerats.

Hur kan du vara så säker på att den linje du förespråkar är rätt? frågade han.

Därför att ingen annan gör så! blev mitt svar. Vi är unika!

Jag kom att tänka på detta när jag på sociala så väl som seriösa medier får information om att länder och sammanhang som i Corona-tid stängt med samhällen, låst skolor och hemma i husen föreskrivit ansiktsmask nu har en sämre pandemi-utveckling än Sverige. Frankrike, Spanien, Storbritannien, till och med Norge och Finland maskerar in sig, karantänar och håller folk ute. Samtidigt som detta sker kommer från flera håll som tidigare häcklat den svenska linjen byggd på frivillighet och inte kommando mildare tankegångar som nästan undrar om vi som är unika fått rätt.

Nu kan ingen veta. Viruset överraskar ständigt brukar Tegnellen säga. Det är alldeles för tidigt än att säga något bestämt. Det gäller alltså också i fortsättningen att hålla i och hålla ut, tvätta tassarna och hålla sig hemma om man känner sig sjuk.

Hur en kyrka och församling skall agera och lägga upp sin verksamhet är då skickelsedigra frågor. Jag har skrivit tidigare om behov av fokus på det/Honom som ger Liv – alltså Jesus – genom att gasa vad gäller erbjudna och arrangerade Mässor och annat. Jag är ganska ensam om den uppfattningen. Analogt med det ovanstående torde det betyda att jag har rätt – kaxigt sagt.

Dag Sandahl har de senaste dagarna skrivit angränsande tankar kring Kyrkans innersta och sakramentala karaktär värda att ta del av – länk finns nere tillhöger. Han menar att Kyrkan är till sitt väsen mer än ett evangelikalt-reformert sammanhang som propagerar för en tro i tiden. Kyrkan med stort K är i stället – mina ord – en gemensam Jesus-fortsättning där Gud är och ger århundraden igenom. Sandahls dagsedlar är ofta värda att reflektera kring liksom hans slutsatser om att hålla i och hålla ut i stället för den på många hållrådande nervösa ställa-om-ivern som i praktiken ofta inneburit och innebär att man ställt till det för sig när man de facto ställt in.

* Detta kan synas vara en obetydlig detalj. Grejen gällde inte när – före eller efter konfirmationen – resan skulle gå av stapeln utan var den skulle placeras in tänket. Naturligtvis upplevde konfirmander med familjer att konfan innehöll de tre nämnda sakerna, fyra med själva konfirmationen men för oss gällde det hur församlingen och arbetslaget skulle se saken. Inom det som kallades Ungdomsprojekt 2014-18 som Kyrkofullmäktige beslutat om (men sedan aldrig ordentligt utvärderade) tänktes att församlingen hade ett ungefär femårigt påverkansfönster för att rusta tonåringar till och i tro. Komponenter i det var flera: Ett par förträffar i årskurs 7, konfan med dess moment i 8:an, steg-två-samlingar hösten i 9:an som under våren integreras vidare in i Kyrkans Unga med främst 9:or och gymnasister innan många för studier och/eller arbete flyttar från orten efter studenten och behöver kunna tro själva och åtminstone initialt på egen hand.

Två faktorer för konfirmation och lägret vid sidan av som intro till fortsättningen hade varit församlingens linje under några år även om man inte löpt linan ut konsekvent och i budget flyttat slantar från konfirmand-kontot till Ungdomsverksamheten.