stigstrombergsson

Idag var det tvärtom!

Eljest och helt på huvvet!

Dock inte allvarligt.

Vid ½8 vaknade jag/vi och kunde konstatera att det efter att ha varit några nattliga minusgrader registrerades +1,5 ute. I skuggan alltså. På fastighetens gassande solsida var det +11.

Ska vi ta en skidtur och äta frukost sent?

Det var jag som ställde frågan, inte hon som varit och är min skidflitiga flickvän-fästmö-hustru de senaste 45 åren. Bara det att jag frågade var ett trendbrott. Men än värre var svaret.

Nää! Jag har skyddsvaxat alla skidor för sommarförvaring.

Turskidorna också? hörde jag min förvånade röst yttra.

Nää – inte dom. Men turskidor blir tråkigt.

Förstummad stapplade jag för att återuppta morgonhygiensbestyren. Jag funderade över vad jag just varit med om. JAG hade föreslagit skidor och HON hade sagt pass. Försiktigt undrade jag om också annat var omvända världen denna lördagsmorgon typ att solen gått upp i väster eller något liknande. Världen i övrigt visade sig dock vara på plats och varken jag eller hon visade några andra symptom på stroke. Alltså helt lugnt men mycket märkligt.

I förr-förrgår kom lilla Ava med sin mamma. De for igår. I förrgår var vi ute i det fina vårvintervädret. Turen gick till Kanis där det finns slalombacke och skidspår av varierande längder. Likt många anläggningar har man valt att hålla dragbanan stängd men områdets grillplatser, pulkbacke och pistade spår finns. Skidpulkan med skalmar hade dottern inte lyckats tränga in i och ovanpå sin bil så för lilla Ava blev det bob-åkning och korvgrillning innan lång skön sovstund i vagnen som mormodern promenerade hem.

Jag for på skidor. Det var mitt på dagen och 8 grader varmt. Underlaget var ganska mjukt så jag hade valt turskidorna, bästa paret i min skidpark. Garanterat fäste. Men tungt. Fina pistade spår men överst en centimeter blöt mjuk snö. Sugande. Det var att gå på skidor mer än åka. Bergspåret upp. Och ner.

Utan att försöka åka som ett skållat troll tror jag ändå den milen blev den tyngsta denna vinter men samtidigt den mest njutningsfyllda. Tyst i skogen. Bara en och annan fågel. Den ena var en korp som när den såg mig kanske anade en kommande måltid. Den andra pippin vet jag inte vad det var för sort.

Bara en annan hade åkt i spåret före mig. Med hund. Eller så var det spår efter skidåkare jagad av en varg. Jag vet inte men såg inget blod.

Hushålls-makens förslag idag om skidåkning blev alltså nedröstat. Skall man vara petig var det lika röstetal men maken och makten är inte samma sak hos oss heller. I stället sblir det utflykt utan skidor. Till Storförsen – som denna tid på året är ganska liten. Men vi väntar lite. Solen skall få ett par timmar till på sig. Chokladtermosen skall också laddas liksom kaffe-diton.

Vårvinter är bra! Undrar om det inte är den bästa årstiden – faktiskt. Sol och snö kompenserar väl för den resa till Samos i maj som i corådande tider inte blir av. TUI har bokat av men ger mig och min sväger rätten att under två års tid bränna de inbetalda slantarna på en senare resa dit eller till annat resmål.

Bilden? Från i förrgår.