stigstrombergsson

Jag blandade nog orden när jag startade en samtalstråd i gruppen Prästkollegor på Facebook. Så här skrev jag:

Såg i en artikel – KT – orden ”hållbar andlighet”. Vad menas? OBS: Det ligger ingen underliggande kritik i frågan. Det är bara en fråga kring hur det tänks och kan tänkas kring begreppen. Tacksam för impulser.

Det kom 18 kommentarer*.

Att andlig hållbarhet har med sig något formulerat tankegods har jag lätt att förstå och inga brutala invändningar mot. Det är inte orimligt att en troendes hållbarhetsarbete inspireras av tron på Skaparen och uppdraget man fått att förvalta världen. Även om vem som helst som är skapad av Gud (vare sig denne fattar det eller inte) kan vara i motsvrande arbete och engagemang blir får det för en troende också en andlig dimension. Saken är alltså inte andlig hållbarhet. Det som börjadegnaga i hjärnan var frågan om hållbar andlighet och vad det i dessa tider i praktiken kan innebära då man i kyrkan kallar ställer in för ställer om och då riskgruppen 70+ och andra helt rätt följer Folkhälsomyndighetens uppmaningar till social distans. Finns hållbar andlighet? I församlingslivet? I hemmen? Vad utmärker hållbar andlighet? Egentligen?

Låg- och frikyrklighet skulle klassiskt ha svarat man går på möten för att höra predikan och hemma ber man och läser Bibeln. Kyrkofromheten drar åt liknande håll med man går i kyrkan och har ett ordnat andaktsliv.**

Detta kyrkliga svar skulle också kunna formuleras med ordet Nådemedelskristendom.

Nådemedlen är Ordet och Sakramenten som förmedlar, skapar och underhåller tro både i församling som gemenskap och hos enskilda individer. Att utan nådemedlen få eller på sikt behålla tro hölls under klarspråkens tid inte för möjligt.

Hur de så kallade riskgrupperna har det i hemmen, vid köksbordet eller på nattduks-ditot, med Bibel och bön kan jag inte uttala mig om men jag undrar om flertalet av dem som hänvisas till social distans odlar former för egen hållbar andlighet. Med denna undran vill jag inte klandra. Jag uttrycker bara ett bekymmer.

Än värre blir det då om nådemedelsförmedlingen upphör – alltså att församlingar och kyrkor ställer in fast man lite småhurtigt kallar det ställer om. Lokalförsamlingen som jag finns i har inte gjort så – vilket är bra! Flera ganska sociala kontaktytor är på paus men gudstjänstlivets rytm och innehåll är intakt i Älvsby kyrka. Ordet blir läst och förkunnat. Nattvardsbordet dukas. Bra! Borde kanske ske än flitigare om man ser till hur den kristna Kyrkan och hennes präster historiskt agerat i pest- och pandemitider.

Naturligtvis är färre på plats. 70+arna och en del andra är ju hemma och ser man till de sista 3-4 veckorna är det ungefär 10 personer som möter upp på helgdagarna och i onsdagarnas Veckomässa – utöver kyrkobetjäningen.*** Det är inte exakt samma 10-talet individer men i alla fall: Är det hållbar andlighet – på sikt? Särskilt om riskgruppen kommer att vara i riskzonen kanske i ett par år då det bara är att ha varit smittad eller fått ett vaccin kan ge skydd? Och vaccin dröjer.

Du ser, noble Bloggläsius, att jag ställer frågor. Dessa har inga klara svar men tycker jag menar att framtidsfrågorna är viktiga. Så är det här lokalt och än värre på andra ställen där präster och församlingar panikbromsat så till den milda grad att nådemedelförmedlingen stannat av i vad man hoppats vara ett ställa om. Nu behövs i kyrkan – liksom i samhället – klara tankar på hur man skall öppna upp så att det, om möjligt, börjar fungera igen. Kanske visar det sig – men jag hoppas verkligen inte! – att situationen före Covid19 inte hade andlig hållbarhet i den utsträckning man ville tro.

Tips: En webbgudstjänst från vänförsamligen i England där man släckt ner samhälle och kyrka mycket mer än hos oss. Klicka här.

* De 18 kommentarerna – nu anonymiserade:

• Kollega 1 – man: Vad skrevs om det i artikeln?
• Jag själv till Kollega 1: Det var en notis om ny Kh i Malmö som vill verka för det. Beskrevs inte.
• Kollega 1: Intressant.
• Kollega 2 – man: Det måste väl innebära att strunta i trender och nymodigheter och leva i den bekännelse, bön och goda ordning som övertagits av kyrkan ur evangeliet i alla tider. Det har ju hållit hittills. Tröstat, väglett och uppbyggt den som bjudit in Herren Jesus Kristus att ta plats i sitt hjärta. Men om det var det kollegan i Malmö menade vet jag inte.
• Kollega 3 – kvinna: Tjejgissar lite här: En typ av andlighet som får människor att växa, må bra, ta ansvar för skapelsen och medmänniskor. Motsatsen kan ju vara en andlighet som stänger in, förbjuder, sätter upp gränser mellan människor.
• Kollega 4 – man: Sätter en slant på att din beskrivning stämmer bra.
• Kollega 5 – man: Killgissar att det har nåt med miljön/klimatet att göra.
• Jag själv till Kollega 5: ”Andlig hållbarhet” hade styrt tankar till skapelse och miljö. Men nu var ju ordföljden en annan.
• Kollega 5: Tomatoe tomato :)
• Kollega 6 – kvinna: Det står andlig hållbarhet i artikeln.
• Kollega 7 – man: Gammal klassisk samfundskritik. SvK är inte kristna på riktigt.
• Kollega 7 igen: Typ.
• Jag själv till Kollega 6: OK. Kanske mindes jag fel när jag en timme efter jag sett det ställde frågan men jag låter min fråga om hållbar andlighet vara kvar – särskilt kanske i denna omställningarnas tid.
• Kollega 8 – kvinna: Jag har inte hört uttrycket. Andlig hållbarhet däremot har jag hört, jämte social, ekologisk, ekonomisk m.m. Kan du eller skribenten ha blandat ihop det?
• Kollega 9 – man: Tänker spontant på den här boken: Tro i hållbar utveckling av Sven Hillert. Denna länk följde med.
• Jag själv: OK. Jämfört med andra trådar i gruppen tog ämnet ”Hållbar andlighet” inte fart. Bara Kollega 2 nappade – men han är ju av samma generation och sprungen ur samma KGF-miljö som jag om än i grannstaden Boden. (+ en smajly) Får fundera på min blogg i stället...
• Kollega 1: Stig, för mig finns ingen annan hållbar andlighet än den som burit kyrkan genom alla tider – bön, bibel, gudstjänst och gemenskap där lärjungaskap fördjupas.
• Stig Strombergsson till Kollega 1: Håller med! Alltså vad som brukar kallas ”klassisk tro”, något många gillar och andra ibland verkar vilja värja sig mot.

** På 1990-talet gjordes Svenska Bibelsällskapets regi en massa vetenskapliga sociologiska undersökningar om olika delar av ”religiöst beteende” hos folk av olika sorter, åldrar och format. Översättningen av Nya testamentet hade kommit 1981 och inför översättningen av Gamla testamentet var man intresserad av hur Bibel (och annat) tagits emot och fungerar hos svensken i gemen, hos kyrkligt och frikyrkligt aktiva samt hos präster och pastorer. Flera böcker och rapporter kom i vad som kallades Projekt NT81. Läsvärt och avslöjande redan då. Nu har sekulariseringen tickat vidare en kohort-generation till...

*** Med kyrkobetjäningen menar jag präst, vaktmästare, musiker och nu mestadels en kyrkvärd – alltså en till fyra personer.