stigstrombergsson

Jag har lite svårt att innan Skärtorsdag och Långfredag hojta Glad Påsk! Jag vet att det är vanligt att folk gör så men för egen del känns det avigt. Vill som vänta med det roliga tills det är läge – typ. På samma har det varit alla år jag som präst haft – och har – ansvar för hela eller delar av helgsystemets olika gudstjänster. Påskdag och Annandag har helt enkelt fått vänta till efter Långfredagens gudstjänst(er). Möjligen har jag gjort undantag för psalmfunderingar då musiker och körer behöver tänka före. Också detta år har påskdagarnas psalmer valts innan Långfredagens gudstjänst, inte mer. Nu i eftermiddag har jag tittat på texter lite snabbt samt bakat bröd till Påskdagsmässan på söndag i Älvsby kyrka kl 11. Jag återkommer i den saken.

 

Vi var 5 stycken i Långfredagsgudstjänsten: Tjänstgörande präst, vaktmästare, musiker, kyrkvärd och jag. De allmänna Corona-varningarna har tydligen fungerat för var och en annan även om det nog är så att Långfredagen genom året hur som helst tappat en del. Lokalt har informationen varit mer Vi ställer om!, inte Vi ställer in! men då SVT och andras information haft ett Stockholmsperspektiv har nog Inställt slagit igenom oväntat och ovälkommet. Mycket finns att skriva kring olika kyrkliga ageranden utöver landet men det får anstå. Nu något annat.

 

Det var Margit Johansson som predikade Långfredagen den 10 april 2020 i Älvsby och Vidsels kyrkor. Jag bad om tillgång till hennes manus för att – om hon samtyckte – efter gudstjänsten i Vidsel publicera det sagda på församlingens Facebook-sida och på min blogg. Hon gick med på det men nämnde att hon lånat orden från en Ellinor Carlberg Mehrén i stället för att själv ”uppfinna hjulet” och ville fråga ursprunget innan eventuell publicering. Samtycke gavs.

Detta var vad som sades:

 

 

Herre förbarma dig . Kristus förbarma dig

Mindre än en vecka sedan och ändå…

…ändå känns palmsöndagens festtåg så avlägset som om det skedde för flera år sedan.

 

Då – jubel, glädje skratt. Fest och gamman,

Nu – tre män på väg till sin avrättning.

 

Två av dem bär sina korsarmar själva, till synes självsäkert, starkt.

Den tredje mannen, en människospillra.

Han de kallar Guds Son, raglande… stapplande… blodig, oförmögen att själv bära sitt kors.

Misshandlad…

Torterad av soldaterna för att få fram en bekännelse – Torterad för att ge en stunds underhållning.

 

På avstånd… vännerna.

De som följt honom, de närmsta männen.

Kamrater som nu, vilsna och rädda, tänker tillbaka på festmåltiden de delat.

Inombords tankar på den egna säkerheten – den egna osäkerheten – för vad finns kvar.

Vem var han, deras mästare?

Vem är han, deras mästare?

Vem är han som spikas upp framför deras ögon?

 

På avstånd… kvinnorna.

De som beundrat och de som älskat, och de som kanske åtrått.

De som troget följt hans undervisning.

De som troget skött hans markservice.

…och bland dem den kvinna som älskat mest.

 

Den kvinna som genom sömnlösa nätter oroats mest.

Hon, kvinnan, som kysst Guds tårar från Guds eget ansikte.

Som vårdat, tröstat, värnat och beskyddat.

Kvinnan, vid vilkens bröst Gud själv vilat tryggt.

Moder Maria…

… och jag kan inom mig själv ana hennes fysiska smärta fortplanta sig i magen vid vart hammarslag…

Det är min son, det är Guds Son.

Det är min son, det är Guds Son.

Det är min son, det är Guds Son.

 

Det är han som är!

Det är Gud!

Fastsnaglad på en enkel trästock.

Genomborrad av grymhetens grova spikar.

Sviken… … och ändå medveten.

 

Medveten om nödvändigheten att ta på sig rollen som syndabock.

Att vara den som alla människor genom alla tider då nu och framöver kan vända sig till med all brustenhet och allt misslyckande.

Den ende som vågar dela vår mänskliga smärta fullt ut – den ende som orkar dela vår mänskliga smärta fullt ut.

Gud själv, en människa som vi.

 

Genom Jesu död byggs bron till Fadern.

Genom Jesu död och uppståndelse skapas hopp om det eviga livet.

Genom Jesu död och uppståndelse och himmelsfärd dukas den himmelska bankettsalen upp – med livgivande bröd och vin.

 

…och bakom varje hammarslag ljuder ekot av hans röst…

För dig utgiven – för dig utgjutet.

 

…och genom mitt eget hjärta går mitt gensvar med förbrytarens egna ord: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike”.

 

Kyrie eleison

Christe eleison

Herre förbarma dig

Kristus förbarma dig