stigstrombergsson

Eller rättar sagt:Nu kryper det närmare att det snart är en vecka sedan jag skrev något mer eller mindre läsvärt här på min blogg. Ingen verkar klaga. Någon eller några kanske är lättade – vad vet jag? Nu sitter jag i alla fall vid tangentbordet torsdagsförmiddagen den 10 oktober.

På fredag förra veckan fylldes huset frampå eftereftermiddagen. Yngste sonen, som liten med smeknamn kallad Heffaklumpen, är född den 4 oktober. Det är ju också som alla vet Kanelbullens dag. Kanske inte lika känt är att det också är Internationella Vodkadagen. Alla dessa aspekter skulle nu inte firas men då gossen bebor en smärre lägenhet på Porsön i Luleå och saknar tillräckligt antal stolar var det avtalat att födelsedagsmiddag plus tårta skulle gå av stapeln i föräldrahemmet. Kul!

Då kom nästan alla. Hans storebror Hattifnatten med fru och två barn. Snuppan som är hans äldsta storasyster med make och barn. Den andra storasystern – Snorvan – med karl och barn valde dock att från Hälsinglands djupa skogar överbrygga avståndet genom att delta via telefon. Vi blev i alla fall 10 runt bordet. Kanske är det lite löjligt att när sådant berättas använda smeknamnen vi hade på barnen när de var små men då det är en familjehögtid är det lätt hänt.

Alla for sedan hem till sig på kvällen utom barnbarnen Tyra och Adrian. De stannade hos farmor och farfar, alltså hos oss. Det innebar barnbarnsbesök under veckoslutet och då hinner jag ju inte blogga. Däremot hann vi med badhusbesök i Boden under lördagen och en del annat. Till detta var jag ansvarig för två gudstjänster på söndagen vilket gjorde att farmor själv fick ombesörja returnerandet av de två till Luleå i lagom tid innan den lille gossen skulle på ett annat kalas.

Måndag blev en dagen-efter-dag men, vilket jag understryker, inte alls hade med den nämnda Internationella Vodkadagen att göra. Det var bara dags för genomgripande städfnatt i hela fastigheten. Damma, dammsuga, knäskura golv, väggar och tak. Det finns filmbevis på saken men inte för att styrka att vi städat utan för ett annat ändamål.

Barnbarnet Lisa i Järvsö är två år och fyra månader. Från henne – eller rättare: från hennes hulda moder – hade vi några dagar tidigare fått en videosnutt som visar hur den lilla frenetiskt med dammsugaren bearbetar ungefär en och samma kvadratmeter golvyta. Jättegulligt!

På måndagen filmade jag därför hennes mormor och skickade den filmen i retur. I telefonsamtal med dottern fick vi veta att lilla Lisa storögt hade sett filmen, öppnat munnen, talat och sagt ungefär:

Mommo dammsugar!

Hon har också dammsugare!

Som Du har!

De orden låter inte speciellt märkvärdiga men tilltar i gullighet när man vet att hon kallar sig själv Du. Och Dig. Ganska logiskt faktiskt. Under hela sitt liv har hon ju fått höra Nu ska Du sitta där, Nu ska Du äta och Vad vill Du? När alla alltid säger Du och Dig åt dig är det väl inte så huvva enkelt att fatta att man är ett Jag och ett Mig. Att Du har en dammsugare var alltså inte ord till modern utan ett snarare ett konstaterande av en egen äganderätt till städredskapet. Jättegulligare!

Tisdag var arbetsdag liksom onsdagen igår. Om sådant – och en del närliggande ting och helt annat – kanske jag återkommer i annat inlägg.

Nu får det räcka med denna uppdatering.