framtid uppbok-ad
När jag och Primärhustrun 1982 köpte vårt hus var vi två. Den 3:e april året efter sa hon när hon på väg ut genom dörren tittade tillbaka in: Nu blir här aldrig mer sig likt. På morgonen dagen efter föddes Katarina, vår äldsta. 1984, 1988 och 1991 hade småsyskonen Johanna, Jonatan och Daniel också kommit till världen och huset var i det närmaste fullt. Inte riktigt. Systrarna delade rum och lille minstingen sov ju i samma rum som sin mamma och pappa.
Barn växen så några år senare var kåken rågad. Barnens pappa, alltså jag, berövades då min läs-och-skriv-hörna. Det gjorde inte så mycket. Jag kunde ta min facklitteratur till mitt atbetsum på folkhögskolan. Där vistades böckerna tillsammans med fler som köptes i 16 år. Som anställd komminister 2013 kunde jag flytta hela rasket till ett arbetsrum i församlingsgården. Samtidigt hade antalet hemkvadratmeter per stadig hus-innevånare stigit. Barnen hade ju flugit ut.
En tid efter jag avtackades packade jag böcker och annat i flyttkartonger och körde hem (de flesta*). Lådorna travades som missprydnad i ett hörn av sovrummet och så förblev det gankla länge. Nu i denna dag har sock allt förvandlats till hyfsat prydligt ordnad bokhylla med främst Bibelvetenskaplig litteratur – så kallad exegetisk.
Med detta är inte alla problem lösta. Vi är bägge bokköpare och bokläsare, något andra bokköpare tar till vara och blir bokgivare vid jul och födelsedagar. En fortsatt gallring är därför av nöden för att skapa utrymme för volymen av volymer vi dragit och drar på oss. Ändå är ett etappmål uppnått: Kartongerna är borta!
Att montera den levererade IKEA-hyllan gick lätt. Det blev också nästan rätt. En felplacerad ribba innebar att tre hål behövde borras i ett par andra trästycken men med tankar på hur många hål som redan finns och behövs för skruvar, pluggar, pryttlar och pinaler var det att komma lindrigt undan.
Att sortera in läst och oläst i någon sorts intelligent ordning är en trist syssla men skapar ändå inspiration för framtiden. Jag kan ju läsa exegetik igen! Återuppta min hobby! Läsa om en del och läsa en del jag ägt i många år men skam att sägandes inte läst.
Framtiden kan därför betyda fler blogginlägg i kategorin Exe-geten bräker. Peppar, peppar...
* I förtroende nämner jag för dig, noble Boggläsius, att Primärhustrun inte vet att jag har två kartonger kvar i församlingsgården. Du får inte säga nåt!
