stigstrombergsson

Det är när det närmar sig ny Bibelstudiesamling som jag med rubriken ovan skriver ett blogginlägg utifrån den förra sammankomsten. I morgon är det kvälls igen.* Kapitel 4 i Ruts bok är då på tapeten. Det jag nu skriver är blandat lite om vad och hur vi samtalade för knappt två veckor sedan och vad jag innan, då, sedan och nu själv tänker och funderar.

Kapitel 2 i båoka om a rut är närmast att betrakta som en transportsträcka där inget hände mer än att Boas presenteras. I kapitel 3 tar handligen fart med förberedelser för och genomförande av de nattliga övningar som det berättas om. Lär därför, noble Bloggläsius, texten och fundera över Vad händer? Egentligen? Eller inte? Fundera också över varför du tänker som du gör om det som står.

Texten är egentligen ganska förtegen om vad som händer eller inte händer. Är den censurerad till en familjevänlig form där vuxna drar slutsatsen att Rut förför Boas men de barn som i oljelampans sken lyssnar när farfar berättar varken fattar eller behöver fatta just detta intrikata? Är Noomi fylld av omsorg, Rut en dygdig och lydig flicka och Boas en moralisk hedersman? Eller är svärmodern kopplare, sonhustrun förförerska och Boas en lätt på lyset (lätt)lurad gubbe? Den bild tolkaren ser av det som sägs i den förtegna texten uppkommer ju hos tolkaren – eller?

De flesta i gruppen var vad de sa – åtminstone till en början – anhängare av vad jag skulle kalla en ”dygdig tolkning”. Hur det var på slutet vet jag inte. Men bevekelsegrunderna vi har – medvetna eller omedvetna – för att tänka som vi tänker är värda att betänka. Tänker vi att Gud verkar med och genom människor med Tro och Moral eller att Gud agerar också när det är brist på sådant? Och vad kan det få för följder när vi ser på oss själva och andra? Sådant pratade vi en del om och sådant funderar jag över.

Kategorin för detta blogginlägg är Exe-geten bräker. Med exegetik menas att ur en text söka få fram dess mening. Riktigt renodlat kan sådant aldrig bli eftersom eisegetik alltid förekommer – alltså att som jag nyss gav exempel på läsa in i texten saker som man av olika skäl kanske tycker det kan betyda men faktiskt inte står där.** I den bok jag plockat den andra bilden från finns till den följande bildtext: En del av ett kopparstick som visar hur man på 1500-talet föreställde sig nattscenen i Rut 3. Denna scen förekommer inte i senare bibelillustrationer, något som kan förklaras av de besvärande frågor den ställer till nutida läsare. 

Är det så att victorianism och pietism förändrat vår eisegetik?

Gamla testamentets berättande texter är generellt ganska förtegna om människors känslor, motiv och bevekelsegrunder. De är som mest sakliga redogörelser för vad som hände. I höstens utgåva av den årliga nörd-böckernas nörd-bok har jag just läst en uppsats om hur man senare i judisk (och kristen) litteratur återberättar händelser ur Gamla testamentet. Ungefär 100 före till 100 efter Kristus finns drivfjädrar som gör att man då i ökande grad psykologiserar och lägger till känsloaspekter på både personer och deras agerande. Naturligtvis förödande intressant beskrivning av något som måste anses vara tidig eisegetik! Återkommer om den boken när jag läst de andra uppsatserna i den.

Vid Bibelstudiesamlingen den 5 november frågade jag vilka som ville dramatisera kapitel 3.

Inte någon räckte upp handen.

*  Det vanliga uttrycket är det dags igen är inte riktigt rätt. Att säga kvälls igen ärbättre för det är ju på kvällskvisten man möts till Bibelsamtal. Visserligen är de flesta deltagarna – men i sanning inte alla! – pensionerade daglediga men om man av den anledningen skulle samlas på kontoriserad dagtid vore det ju att stänga dörren för folk i yrkesverksam ålder. Den sortens åldersdiskriminering är numera inte helt ovanlig här och var i Svenska kyrkan där fler och fler av de anställda inte vill jobba på kvällarna.

**  Ett praktexempel på riktigt dålig eisegetik – inläsning – är att som i Vigselritualet i 2017 års Kyrkohandbok låta berättelsen om Noomi och Rut illustrera en samkönad relation.