bakvänd statistik
Kyrkan rymmer 300.
255 platser stod tomma.
Är det vad Gud ville?
Detta är inte ”sur-fråga” utan bara en statistikens ”bakvänds-dito”. Tankegången kom i mitt huvud i samband med Högmässan i Älvsby kyrka på Jungfru Marias Bebådelsedag. Den inträdespredikande kollegans förkunnelsen handlade bland annat om att längta efter, få veta och följa det Gud vill.
Så: Vill Gud 255 tomma platser?
-
Det är en fråga för församlingen som de facto brukar samlas.
-
Det är en fråga för styrelsen ur vilken några men långt ifrån alla fanns med när den nya medarbetaren man anställde i våras men som varit föräldraledig sedan dess till sist sjösattes.
-
Det är en fråga för det anställda arbetslaget som också till en del var där nu när en den nya komministern togs emot.
Vill Gud 255...?
Frågan slog mig. Efter 40 år i bänken och 20 i koret.
Man räknar statistik i kyrkan. Det är bra att man gör. Problemfritt. Sammanställd över åren kan den väcka både undran och framtidsplaner. Statistiken noterar antalet skallar som kommer samt antalet av dessa som kommunicerar. Räknar plus-igt från noll och uppåt.
Men vad händer mentalt om vi skulle räkna minus-igt?
Alltså tvärtom. Notera hur många som inte kom – typ?
Skulle det förändra fokus? Självuppfattning? Arbetssätt? Förnöjsamhet?
Jag vet inte svaren. Det var bara en tanke som slog mig och jag dryftar gärna saken i kommentarsfältet.
Hej Stig. Jag lyssnar gärna till Gunnar Bergling, pastor i församlingen Arken, som berättade om väckelse som tidigare präst i Ryds församling, Kungsängen. Genom andedopet fick han frimodighet att förkunna Guds ord på ett själavinnande sätt och samlade fullsatta gudstjänster. Han förlängde gudstjänsterna utöver ordinarie gudstjänsttid. Jag är övertygad om att andeutgjutelsen är nyckeln till församlingstillväxt och framgång i Guds rike.
Guds frid.
För hur länge sedan var det hundraplus i bänkarna och vad gjorde församlingen då? För hur länge sedan var det tvåhundrafemtioplus och vad gjorde församlingen då?
