stigstrombergsson

I mitten av juli förra året skrev såhär i en fotnot här på min blogg:

• Att jag inte klagar över värmen vilar på ett beslut jag tog för en massa år sedan under en militär repmötesövning uppe i Tjottaheitti. Då var kylan så ihållande och kraftig så att den förutom att skapa myteri på repgubbeförbandet fick mig all lova att aldrig så länge jag befinner mig i fosterlandet klaga över värmen. Det löftet har jag hållit och håller än. Jag klagar inte men är kanske lite tyst i saken.

Det var varmare juli 2018 men värmen var inte lika plötslig som nu. Visst var början av maj så varm att jag hade shorts en och annan dag och på Samos den 12-19 samma månad var knän framme ett standardutförande men hemma igen har det varit långben hela tiden – fram till igår. Och idag. Nu är det sådär 27-28 grader vilket dock är nästan 10 grader svalare än i mitten av juli förra året.

Läsa – i skuggan – är är inte dumt varma dagar.

Läsa ut en bok är desslikes bebloggansvärt.

Och det har jag nu gjort. Pyrrhos – segraren som förlorade skriven av antikvetaren Allan Klynne. Den är på ca 400 sidor, har ISBN 978-91-1304961-8 och visar verkligen hur man kunde koka soppa på en spik.

En sådan seger till och jag är förlorad!

Det lär fältherren Pyrrhos (319-272 före Kristus) ha undsluppit sig efter ett slag i södra Italien där motståndarna var ett par romerska legioner. Han lär ha undsluppit sig de numera bevingade orden men inte enligt författare och historieskribenter från antiken. Repliken är faktiskt ett hitte-på av tyska forskare på 1800-talet – så vet du det, noble Bloggläsius.

Källmaterialet kring Pyrrhos är en och annan inskription samt författare som plitade ner sina ting några eller ännu fler hundra år efteråt och med avsikter stämda för sin egen tid. Så är det generellt med så kallade antika och romerska historieskrivare – vars skrifter bara finns i få fragmentariska och sena kopior. Annat är det med Nya testamentet skrifter som författade nära i tiden och finns i ett otal tidiga handskrifter.

Kan man med löst källmaterial sluta sig till vad som hände? Ja, menar Allan Klynne – med reservation för att bilden blir oklar och inte fullständig.

Kan man med bra källmaterial sluta sig till vad som hände? Ja, säger bloggaren understödd av de absolut flesta Bibel- och historieforskare – med tillägget att allt för den skull inte är glasklart.

Antikens historia är i sig intressant och därför rekommenderar jag Pyrrhos – segraren som förlorade. Min rekommendation blir dubbel då just historieskrivning, källors trovärdighet och författares motiv är andra-plans-tankar värda att tänka.

Baksidestexten lyder:

Vid två års ålder gömdes han undan bland ”barbarer” för att inte bli mördad i ett blodigt tronföljdskrig. Som tolvåring utropades han till kung över Epiros i nordvästra Grekland. Världserövraren Alexander den stores syssling uppfattades av många som ett framtidshopp, men betraktades av andra som ett hot mot den ömtåliga maktbalansen runt Medelhavet...

Pyrrhos (319-272 f.Kr.) verkade i en orolig tid då gamla imperier föll och nya kom till. Trots att samtiden hyllade honom som en av tidens främsta fältherrar har eftervärlden placerat honom bland historiens förlorare. Men var Pyrrhos kamp mot Makedonien, Rom och Karthago verkligen erövringskrig eller snarare fredsbevarande insatser som gick fel? Känd för sina pyrrhussegrar – kostsamma framgångar utan egentligt resultat – har den karismatiske ledaren, djurvännen och omtänksamme familjefadern blivit till en parentes i både Greklands och Roms historia. Vad var det egentligen som hände?

I sin skildring av Pyrrhos dramatiska liv visar antikvetaren Allan Klynne hur segrarna har skrivit om och förvrängt den verkliga historien. Legender, skrönor och litterära konventioner gjorde att greker och romare i efterhand skapade en tillrättalagd historiesyn. Etnicitet, kulturella motsättningar och politiska ideologier spelade alla in när ”outsidern” Pyrrhos förvandlades till en äventyrare och förlorare.