stigstrombergsson

Han – och jag 3200 år senare – såg samma sak från Gilead ända till Dan, hela Naftali, vidare Efraims och Manasses land och hela Judas land ända till havet i väster, Negevöknen och Jordanslätten, dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, och ända ner till Soar.

Vad Moses tänkte förtäljer inte berättelsen. Jag minns att jag tänkte vad han kunde ha tänkt:

Så ynkligt! 40 år i öknen för DETTA! Och innan 40 år som tjänstehjon åt svärfar. Och innan det 40 år som prins av Egypten. För DETTA! JAG DÖR!!

Och sedan tänkte jag själv:

Det står att Herren begravde Moses på Nebo. Tacka katten för det! I detta block- och stenskravel kan bara Den Allsmäktige själv få till ett hål.

Moses på Nebo har återbesökt mitt hjärnkontor den senaste tiden. När bloggkompisen tobbe lindahl – länk långt nere till höger – avskedspredikade för ett par veckor sedan handlade texten ur Gamla testamentet om Moses och Josua (Femte Moseboken kapitel 31 verserna 6-8) och sedan har det gnagt sig fast. Och nya frågor flutit upp:

• Blev han begravd av Gud? Var exakt?
• Hur länge satt han där innan?
• Vad tänkte han under tiden? På det som varit? På fortsättningen utan honom? På något annat?

Här är Bibeln obarmhärtigt barmhärtig när den inte besvarar mina frågor. Den lämnar mig (och andra) med bara en ledtråd. Det enda jag/vi får reda på är att Moses såg ut över landet från Gilead ända till Dan och så vidare.

Det betyder att han såg ut över framtiden!

Han såg mot Guds folks framtid men utan honom själv!

Jag tror det gömmer sig en poäng i detta att Moses, som väl kunnat titta tillbaka på en massa saker, ändå inte hade sådant och sig själv utan i stället folket och framtiden i fokus. Han hade kunnat titta tillbaka på vandringen genom Moab och amalekiternas område. Eller på hur Röda havet klövs eller på eld och dunder på Sinai och den efterföljande guldkalvsschottisen och allt möjligt annat. Men att Moses såg framåt om framtiden utan honom är det enda som nämns.

Den nya ledaren Josua behövde inte ha Moses på axeln – han fanns ju inte kvar.

Folk kunde inte vända sig till honom de var van vid – han fanns ju inte kvar.

Men Josua och folket fanns kvar hos Moses – i tankarna alltså – där han satt på Nebo och såg ut över det land de skulle gå in i och vad de hade framför sig.

• Tänk om han satt där en tid – välförsedd med nestjääla som är dialekt för matsäck – och såg folket gå inte över utan genom vårflodsvattendraget Jordan.*
• Tänk om han såg röken från Jeriko när den kampanj han inte var med i började.
• Tänk om det i hans hjärna malde goda råd om samtids- och framtidslösningar den nya ledningen borde inse och beakta men som han nu inte hade möjlighet att ge. Nu var han ju förbrukad – det som heter emeritus på finspråk – och ersatt av annat folk.
• Tänk om...

Jag är emeritus och ägnar mig som Moses – inga jämförelser i övrigt – åt en del nebogrubbel, alltså funderingar kring kyrkans och församlingens samtid och framtid utan mig i aktiv anställd gärning. Mina skriverier i saken här skulle kunna få en egen kategori men kategorin Församling får duga tills vidare. Rubriken eller underrubriken nebogrubbel med ett nummer får räcka och detta var nummer 01.

Bloggen har ett kommentarsfält. Det är nu – detta är en utmaning! – öppet och lämpat för andras nebogrubbel kring Gudsfolkets framtida öden och äventyr samt åsiktsutbyten kring sådant.

Ramen är vid i sådan mening att man inte måste vara förbrukad för att bidra, inte heller att man har eller haft någon sorts position eller roll i kyrka och församling. Alla inbjuds att långt eller kort kommentera.

Ramen är lätt försnävad till att röra sig om Gudsfolket som den Kristna kyrkan lokalt, regionalt, nationellt och globalt och hur dess från Gilead ända till Dan och så vidare ser ut? Utan att vara så kallad ersättningsteolog vill jag sådant skall vara fokus, inte judarna som ett Guds folk, staten Israel och situationen i Mellanöstern. Med det har jag inte sagt att sådant inte är viktigt men tänker att det kan samtalas kring i och utifrån andra blogginlägg – kanske.

Skriv därför, noble Bloggläsius, dina nebogrubblerier om vad du ser vara viktiga och vettiga framtidsvägar vad gäller församlingars Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission med syftet att människor skall komma till tro på Kristus och växa i den tron.** Risker och faror kan också komma med bara det inte blir veklagan över ett moras man tycker sig sitta i. Jag förbehåller mig rätten att varsamt redigera i eller radera en i mina ögon olämplig kommentar – men talar då om att så skett. En kommentar kan – alltså kan – också transponeras till inlägg med rubriken nebogrubbel och ett nummer men då med tillägget G för gäst.

*  I början av Josuas bok nämns att folket var passivt till dess Moses var död. Väl vetande detta tillåter jag mig i alla fall att fantisera lite.

**  De kursiva orden är ur Svenska kyrkans regelverk men fritt återgivna ur minnet.