stigstrombergsson

När man mäter max- och min-temperaturer i konungariket Sverige kommer Älvsbyn med några gånger om året. För ett par dagar sedan var det här om inte varmast i landet – det var Kvikkjokk-Årrenjarka – så i alla fall grader som gav en femteplats. Idag på morgonen sas i radion att nattens lägsta temperatur uppmätts här – plus 2 grader.

Det har varit ganska svalt senaste tiden, åtminstone på nätterna. Det har också blåst en hel del. Kalla vindar är fullt acceptabla om man tänker skärgårdsstaden Luleå eller Uppsala ute på slätten men i Älvsbyn i sin gryta skall det inte vara så. Där – alltså här – skall det inte få en att i juli tänka på utflykt till något varmare ställe. Att vi igår bokade en resa till värmen i september är liksom en annan sak.

Det var i alla fall inte vädret som låg bakom min utflykt till israel för några dagar sedan – annat än möjligen att nordanvinden gjorde att jag satt en extra stund inne vid datorn. Det är intresse över regionen som gör att jag då och då besöker den israeliska tidningen Haaretz på dess hemsida. Så systematiska är dock inte mina besökt att jag får rejält kläm på vad som händer men lite inblick blir det. Inte minst fattar jag att det är stabilt, instabilt och rörigt.

Stabilt är ju det externa läget mellan Israel och och området i övrigt inklusive Palestina. Inga förändringar annat än att de israeliska bosättningarna fortsätter att expandera på ockuperad mark och att den från 90-talet tänkte tvåstatslösningen ter sig alltmer svåruppnådd. Retorik kan flöda men är mest riktad mot Iran och USA-stödet till annekteringen av Golan och östra Jerusalem är ju också något verbalt. Landrofferiet har ju sedan länge i strid mot internationell rätt skapat en verklighet på marken som Trump och hans måg nu ger muntligt stöd till – förutom att minska det ekonomiska stödet till det palestinska civilsamhället och FN och fortsätta sitt militära stöd till Israel inklusive dess bosättarrörelse.

Instabilt är det inrikespolitiska läget i Israel. Efter det senaste valet misslyckades Netanyahu att bilda den högerregering han tänkte sig eftersom han inte riktigt ville ta med de allra högraste hökarna, de som gärna ser ett Stor-Israel från Medelhavet till Jordan tömt på araber. Därför blir det nyval i september med en massa partier och riktningar som får svensk politik och regeringsbildning att bli under av enkel effektiv samstämmighet.

Rörigt blir det ju då tidningen tas upp namn, myndigheter, förkortningar, rörelser, debatter, skandaler och aktuella händelser som är väl kända och av vikt för de israeliska läsarna men är okända för mig som bor nära polcirkeln och bara då och då gör en utflykt till israel – i tanken.

Men i Haaretz fann jag annat än rent färska nyheter som var intressant.

Jag kunde ta del av en mörkläggning och en kartläggning.

I en artikel lång som halva förra vintern redovisas hur israeliska myndigheter nu ur egna arkiv gallrar bort egna dokument och rapporter om vad som hände bland annat under kriget 1948 och strax efteråt. Israeliska officerares fram till nu hemligstämplade egna rapporter om massakrer, fördrivning, övergrepp på den arabiska civilbefolkningen, förstörelse av egendom och annat som forskare fått tag i ”har försvunnit” när andra forskare vill dubbelkolla uppgifterna. Mapparna är tomma – typ. Mörkläggning pågår.

Det redovisas också en undersökning gjord då, under och strax efter kriget, om varför den palestinska befolkningen flydde. För den ibland spridda tanken att de lämnade sina byar på uppmaning av de arabiska ländernas regeringar för att inte vara i vägen för striderna finns inget stöd i källorna – hur en sådan informationskampanj nu skulle kunnat gå till. Påståendet att Israel skapades av ett folk utan land som kom till ett land utan folk är falskt. Visst var det ett folk utan land som kom men det var till ett land de tömde på folk. Att det då fanns folk där söker man nu mörklägga. Artikeln uppenbarar sig om man klickar här. I artikeln finns en länk till ett numera mörklagt dokument – detta.

I en annan jättelång artikel – som resten av förra vintern – berättas om en kartläggning av DNA hos kvarlevor man hittat av människor begravda för ca 3000 år sedan på kustslätten ner mot den nuvarande Gaza-remsan. De begravda var filistéer, de som enligt Gamla testamentet kom till området och blev fiender till israeliterna före och under kung Davids tid. Forskarfrågorna Vad visar dessa ”invandrares” DNA jämfört med den etablerade befolkningens? Varifrån kom de? Tillhörde de dem som kallas Sjöfolken? Hur hänger det ihop med Den stora bronsålderskollapsen i hela Levanten? ekar och allt är strikt historiskt arkeologiskt intressant!

Jag är inte tveksam till DNA-analyser för att öka historisk, antropologisk och biologiska kunskap och med det kanske också rita om många äldre tankekartor och teorier. Vetenskap är ju sådan per definition. Det jag dock ibland kan vara fundersam kring är en del modern användning av populära DNA-test-paket. Visst kan det vara OK om någon vill topsa sig och skicka in provet och få svaret att man är till viss procent hottentott och det är alldeles perfekt när man genom tester kan få fast kriminella. Min tveksamhet kommer ur möjligheten för en kriminell regering att ny-rasbiologiskt kunna klassa människor för att sedan gradera deras hemortsrätt och plats i samhället. Historien ger exempel på sådant liksom att förtryckare aldrig har låtit bli att använda ny teknik. Men artikeln om filistéernas DNA är intressant. Klicka här.