stigstrombergsson

Politikerveckan är slut nu, den som går av stapeln i Visby på Gotland i Sverige på utkanten av udden Europa längst åt väster på den Euroasiatiska kontinenten på tredje planeten får solen i utkanten av Vintergatan i den Lokala galaxhopen i kanten av Universum. Där, i avkroken Almedalen, har i år Sverige och svenskhet blivit ett genom-gående ämne i de politiska partiernas markeringar. Intrycket blir att för flera att människor som kommer hit från andra länder oberoende av antal, livssituation och bakgrund, nu så snabbt som möjligt skall bli så svenska som möjligt – vad det då är.

Det är klart att jag gillar Sverige! Fattas bara annat!

Att min själ och känsla slås både gul och blå när damerna vinner brons i VM i fotboll är självklart, men den överdrivna schablonmässiga retoriken som i olika grad utsurras från politikerpodierna i svammledalen gör mig beklämd. SD, KD och M är värst. S och L kommer inte långt efter. Lägger jag till detta olika trollfyllda kommentartrådar i andra sociala medier än denna min ringa blogg blir jag faktiskt ganska äcklad.

Äcklet drev mig till kyrkan i söndags. Till gudstjänst i Svenska kyrkan.

Naturligtvis var det inte enda drivfjädern. Jag går ju generellt i kyrkan – är ju kristen för tusan! – men nu ville jag också ha en extra dos mångkulturalitet och gränsöverskridande utblickar. Jag behövde lite outlook.

Jag satt i min bänk innan klockringningen och skrev i Anteckningar i min telefon. Där hamnar ibland idéer och uppslag till blogginlägg. Jag skrev en rubrik: Osvenskhet – gå i kyrkan.

Tryckfelsnisse ställde till det så det blev Go i kyrkan vilket ju egentligen säger samma sak. Jag präntade sedan in några detaljer som jag nu under tidig onsdagseftermiddag tillsammans med telefon-rubriken utgår från när jag skriver på min blogg.

• Gudstjänsten började med Psalm 2 – som under gamla Psalmbokens tid hade nummer 13 och sjöngs som ingångsmarsch när Primärhustrun och jag vigdes vid varandra sommaren 1978. Den psalmen är från Tyskland och översattes till svenska i det då ryska storfurstendömet Finland. Melodin är tysk.
• Gradualpsalmen var 231 med text från England och amerikansk musik.
• Texten i offertoriepsalmen 399 har norskt ursprung till en melodi komponerad av en till Sverige invandrad tjeck.
• Nummer 709 är helsvensk, skriven och komponerad av en person som inspirerats en hel del från både Afrika och Latinamerika.
• Slutpsalmen 248 – Tryggare kan ingen vara – är svensk och på en tysk melodi.

Det var Tredje söndagen i Trefaldighetstiden och Sommarkyrkans ungdomar läste de Bibel-texter som var angivna i dagens Andra årgång.

Den gammaltestamentliga profeten Jesaja – troligen den andre med hans namn – var israelit i Mellanöstern. Episteltextens Paulus var jude som skrev från Italien till folk i Turkiet om effekten av vad som tidigare hänt genom en annan jude – Jesus för att vara övertydlig – i palestinaområdet. Evangelietexten var ett avsnitt av vad denne Jesus sagt till andra judar, skrivet i Grekland av en grek bördig från Syrien till några andra i trakterna.

Det var Mässa och vi som var där erbjöds alltså att på ett gudomligt och reellt sätt förenas med honom som sagt orden i Evangelietexten. Hans kropp gavs oss genom bröd bakat på ett gammalt recept från Egypten och hela övriga Mellanöstern. Hans blod kunde vi ta emot genom en dryck gjord av sådant som inte växer i Sverige utan kommer från från Levanten och övriga medelhavsområdet.

Den främsta bönen – Vår Fader – är judisk från dagens Israel/Palestina och gudstjänsten avslutades med Välsignelsen med ursprung i Sinai-öknen.

Sett så är en gudstjänst ingen svensk historia! Den är inte det ens i Svenska kyrkan. I stället är det och skall vara en rejäl dos outlook i både tid, kultur och geografi och ett bra motgift mot högerinriktad kvalmig storsvenskhet.

Vi var ca 40 i kyrkan. Var femte nykommen från Afrika.

Kategori för detta? Jag tror det får bli Politik.