inte nämnvärt kräsen...

...blir min ”diagnos” av den läsekrets som följer mig på ett och annat så kallat socialt medium. Jag förekommer på två: Denna blogg och Facebook.

 

I bägge sammanhangen publicerade jag under förra veckan de solsommar-fötterfoton som kan beskådas i de senaste inläggen i kategorin Speciella resor. Lite illvilligt var det. Ville driva lite med de så-här-ligger-jag-och-slappar-bilder många hemfaller åt när de är på vift någonstans i Sverige, Europa eller Världen.*

 

Vi var på resa, Primärhustrun och jag. Vi gjorde en kortare tur till fjälls. De senaste fyra-fem blogginläggen visar detta. Jag ställde i utsikt att senare kommentera de olika utsikterna men ser det nu, tisdagen efter hemkomsten i väntan på att lilla Lisa skall komma, som tämligen utsiktslöst att det blir något av dessa mina halva löften – mer än meddelandet att vi var i Ritsem.

 

Jag hade lämnat datorn hemma och tog mig i praktiken en dryg halv veckas bloggpaus. Att blogga direkt från telefånen gillar jag inte. Det är så pillrigt att göra och blir så finstilt när man sedan läser alltsammans på en dataskärm.** Dock fanns (minst) ett annat skäl för ett blogguppehåll. Ett mentalt skäl.

 

När man har bloggande som lite av en hobby blir det lätt så att tankar Hur skall jag skriva om detta? dyker upp vad man än gör, ser, upplever och funderar över. Kanske har journalister det på samma vis och ser reportage, rentav scoop, i en fjäril eller en glass. Slutar aldrig journalista – typ. Präster har definitivt sjukan att vid vanlig enkel god Bibelläsning så flyter tanken upp: Hur kan man förkunna utifrån detta? Vad kan jag predika?

 

Att försöka backa ur sådana hobby-, yrkes- eller rollfunderingar tror jag är vettigt. Livet, naturen, upplevelser och vad-som-helst har ju egenvärden, inte bara utgångsvärden för något senare. Till och med en kamera kan läggas åt sidan så att man tar in det som sker, inte bara avbildar det för att (kanske) titta på det senare.

 

Det blev i alla fall fem dagliga bild-bloggposter om denna speciella resa, sex med denna. Om bildernas öde här och på Facebook kan följande sägas:

 

  • just det ja la jag ut på onsdagen när vi kom upp. Panoramabilden över Áhkká-massivet och västerut till Vájsáluokta gav inga reaktioner varken här eller på Facebook.
  • vy a la facebook försåg jag på FB med texten Många lägger ut bilder tagna från en solstol av sina egna fötter och Medelhavet i bakgrunden. Semestra i Sverige går också. 68 ”Gilla” och fyra kommentarer på Fäjjan, inget här.
  • ny vinkel andra skor taget på fredagen från Vájsáluokta gav 28 ”Gilla”, inget här.
  • annat håll den 20:e bemöttes här på bloggen med tystnad, på FB 33 ”Gilla” och kommentaren Vilka fantastiska utsikter! Jag gissar den gällde fjällvyerna mer än mina förträffliga fotlappar.
  • sista paret skor fick på FB texten: Sista paret ut! Om en stund gudstjänst i Ritsems kapell. Sedan reser vi hemåt. Om jag leder gudstjänsten? Näää! Men man går väl i kyrkan! Kristen vettja! 33 ”Gilla” och fyra kommentarer – mest sarkastisk nog den från en kvinna som konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom på 80-talet, nu är i 50-årsåldern och sedan många år bor på annan ort: Vem har burit dig?

 

Bilder av jordnära skor på Facebook – där jag också annonserar vanliga blogginlägg – är alltså mycket populärare än högflygande funderingar i en blogg. Således förefaller läsekretsen vara inte nämnvärt kräsen men det är lite kul att se vilka ”gillarna” är, vad för folk som noterar att jag finns. I sanning en blandning av ortsbor, släktingar, tidigare och senare konfirmander, elever från tiden på folkhögskolan, kollegor och annat. Uppmuntrande!

 

Apropå kul: Inom en timme kommer barnbarnet Lisa, två år.

 

 


*  Det finns två fåniga genrer till jag sällan och näst intill aldrig brukar. Den mat man skall till att äta är ett vanligt FB-motiv – till och med tomma avätna tallrikar förekommer. Jag hoppade sådant. Uppstekt palt och blodpudding med lingonsylt må vara hur smakfullt som helst men bilder blir det inte.

Så kallade selfies undviker jag hart när totalt. Två om året räcker!

**  Varför typsnitten blir eljest när man har olika skrivverktyg vet jag inte.


Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

"När man har bloggande som lite av en hobby blir det lätt så att tankar Hur skall jag skriva om detta? dyker upp vad man än gör, ser, upplever och funderar över."
Helt rätt. Jag avstår av rädsla för att fastna i ett beroende av (a)sociale medier av dem och en egen blogg. Hade annars kunna leverera liknande fjällbilder från en knapp vecka hos sonen i Duved!

2019-07-23 @ 18:41:24
Postat av: Torbjörn Lindahl

Nej, tydligen inte nämnvärt kräsen. Jag läser ju allt du skriver. Det enda jag tar mig igenom något mer ytligt är skriverier om barnbarn (jag har egna) och det jag tar mig igenom så fort att det kan ifrågasättas om jag alls läser det är predikningar. (i ett annat sammanhang har jag haft anledning funders på min relation till predikningar och konstaterat att jag där är mycket mer lyssnare och talare än läsare och skrivare.

2019-07-23 @ 22:55:27
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0