misssommarskidor
Inte ens i mina värsta anfall av självupptagenhet inbillar jag mig att han eller hon – fler är det nog inte – som regelbundet i all hast ögnar det jag skriver här på min blogg kommer ihåg vad jag i förbigående den 24 juni förra året nämnde i inlägget misssommarrapport. Jag finner mig därför nödd att återupprepa den då givna informationen: i födelsedagspresent av blomma och barn med flera fick jag ett par turskidor.
Som information till helt okunniga vill jag förklara att det inte handlar om skidor som ger tur. Spel och dobbel motsätter jag mig å det allvarligaste. Det är inte heller skidor som står på tur som ersättning för andra lagg som kanske inte är perfekt vallade eller nåt sånt. Det är skidor lämpade för att som norrmännen säger gå på tur utan att vara beroende av preparerade spår, pistade områden eller andra artificielliteter. Det var sådana skidor jag fick i misssommar och idag invigdes de.
Det har varit så kallt i januari att det liksom inte känts lockande tidigare. Nu är det åt andra hållet plusgrader vilket är dumt så det förslår. Plusgrader i februari är lika galet som snöglopp i augusti – men vanligare. Fredag morgon runt 08.00 var det minus 25 men vid lunchtid bara 5 grader under noll. 20 grader på 4 timmar och det fortsatte. På kvällen plus och igår plus liksom idag då solen också bröt genom molntäcket. Då blev det skidor på men turskidorna, inte löpardito. Till att börja med är jag ingen löpare på någon sorts utrustning och då jag vet att det på grund av temperaturen skulle behövas klister samt vet att jag aldrig haft tur med sådan vallning valde jag de vallningsfria turskidorna för en timmes joggningstaktsåkning. Som kändes bra.
Varför åkte du inte igår? hör jag en förströdd fråga.
Varför inte misssommarskidorna redan om lördagen?
Jag var ju på kalas typ! I Luleå!
Inte Luleå stifts internationella konferens som genomfördes samtidigt men ett annat kalas.
I lördags för en vecka sedan fyllde sonhustrun 30 år.
Fredagen gångna vecka fyllde vår son som är hennes make 31.
Den 1 mars fyller deras dotter tillika vårt barnbarn Tyra 9.
Allt detta blir summa 70 år och sådana kalas missar man inte. De är ju äldre än jag som nu pausar skrivandet för att se första avsnittet av miniserien Les Misérables på SVT. Det vill jag inte missa.
( --- )
Efter kalaset gick jag och primär hustrun på bio och såg Green Book med Viggo Mortensen i en av huvudrollerna. Sevärd. Rekommenderas.
Idag, söndag, innan egen skidåkning var det skidåkning på TV med svenskt guld. Innan dess Högmässa i kyrkan. Om den och annat i relation till den och EFS kanske jag skriver i morgon.
Kanske.
