stigstrombergsson

Förra inlägget hade rubriken johannes  α . Det lilla α -et är den grekiska bokstaven alfa och betecknar att det var det första inlägget i en sammanhållen serie. Nu står det β, alfabetets  andra bokstav beta. Med tiden kommer gamma i  johannes γ .

Introduktion till alltsammans gavs i förra inlägget. Här kommer "föredraget".

Johannes – fiskare, lärjunge, apostel, evangelist. 

Om Johannes och hans skrifter

Fem böcker i Bibeln bär namnet Johannes: Johannes evangelium, Första Johannes brev, Andra och Tredje brevet samt Uppenbarelseboken. Nu skall jag en liten stund försöka berätta vem författaren till dessa skrifter är, lite grand om de lika böckerna samt ge ett förslag till hur man kan tränga djupare i dem till exempel under den Fastetid vi nu går in i.

Vem var Johannes?

Egentligen är det bara i Uppenbarelseboken som Johannes tydligt nämns vid namn. I inledningen. I det Andra och Tredje breven kallas han bara den gamle. I Första brevet och i Evangeliet nämns inget namn alls. Däremot nämns att författaren är ett ögonvittne till Jesus, en som känner Jesus och lärjungarna väl. Och har mycket god lokalkännedom i Palestina. 

Om själva evangeliet – överskriften är ett senare tillägg – alltså egentligen är anonymt så vet vi i alla fall. Det fanns en som hette Ireneus som var lärjunge till en Polykarpos som var vän med lärjungen Johannes. Just Ireneus skriver på 100-talet i ett verk som bevarats: Därefter utgav Johannes, Herrens lärjunge, han som låg vid Jesu bröst,också själv evangeliet medan han bodde i Efesos i Asien. En Klemens av Alexandria som levde åren 150-216 skriver i en bevarad bok om de Bibliska böckerna: Johannes, som den siste, gjorde i betraktande av det som var uppenbart i andra evangelier (…) ett "andligt" evangelium, uppfordrad därtill av ansedda män och under gudomlig ledning av Anden.

Lägger man samman vad som står om honom i Nya testamentet skapas ungefär följande bild:

Han var från Galileen, närmare bestämt Betsaida. Han var lillebror till Jakob, en annan av lärjungarna. Hans pappa hette Sebedaios och var fiskare, sannolikt ägare av ett fiskeriföretag med några anställda. Det var när bolaget Sebedaios & söner lagt till vid Genesarets strand strax utanför Betsaida som Jesus sa till Jakob och Johannes: Följ mig! (Markus 1:19-20). De lämnade då Sebedaios i båten med sitt folk – de anställda – och följde Jesus.

Det var inte första mötet – troligtvis. Johannesevangeliet berättar att en lärjunge – Johannes – och Andreas som är bror till Petrus är lärjungar till Johannes Döparen som visar på och hänvisar dem till Jesus. Vid stranden och båtarna var det kallelsen att följa och leva med Jesus som kom, inte första kontakten.

Jakob och Johannes kallas Sebedaios söner.Deras mamma kallades i gamla Bibelöversättningen Sebedeus´ söners moder. Lägger man ihop en del parallellställen får man fram att hon hette Salome och brukade följa och understödja Jesus och hans lärjungar ekonomiskt. Det tyder på att ägarfamiljen till Sebedaios & söner var tämligen välbärgad. En tidig kristen legend – som bara är en legend – säger att Salome var syster till Maria, Jesus mamma. Det skulle betyda att Jesus och Johannes var kusiner. Men det är som sagt en legend.

Johannes släkt hade någon sorts affärs- eller släktförbindelser med övreståndspersoner i Jerusalem. Johannesevangeliets anonyme lärjunge kände översteprästens tjänare och var väl hemmastadd där för att vara från Galileen.

Johannes och Jakob, eller Jakob och Johannes om man tar dem i åldersordning, var hetlevrade (som ville be ner straffeld över en samarisk by), ambitiösa (som ville ha hedersplatser i Jesus rike) och tillhörde tillsammans med Petrus en inre krets av Jesus följeslagare. De fick vara med vid uppväckandet av Jairos dotter, uppe på härlighetens berg och vid en del andra mer interna tillfällen.

Johannes är, eller förefaller vara, en av de trognaste av Jesus lärjungar. Det är han som ligger till bords närmast Jesus vid den sista måltiden. Det är han som finns vid korset under Jesus dödskamp och det är han som av Jesus får uppdraget att ta hand om Maria, kanske Johannes moster.

Efter Jesus himmelsfärd, under urförsamlingens tid i Jesusalem som Apostlagärningarna beskriver det, finner vi Johannes som en av församlingsledarna. Han deltar i Samarien-arbetet men sedan blir det tyst. Huvudledaren för församlingen i Jerusalem är Jakob, hans bror som blir den förste av de tolv som avrättas. Men om Johannes är det tyst. Kanske är han kvar som Marias försörjare. En legend säger att Maria dog år 48. Vad Johannes gjorde sedan vet vi inte mer än att man tror att han verkade i Palestina – men likaväl kan han tidigt gett sig av till Efesos, huvudstad i den romerska provinsen Asien.

År 67 utvandrade de kristna från Jerusalem och undgick därmed stadens förstörelse år 70. Det kan också vara så att Johannes var med vid den utvandringen. På 80-90-talen dyker han i alla fall säkert upp i Efesos – om inte tidigare. Där blir han ledare för de kristna husförsamlingarna och blir den siste i livet av apostlarna.

Under en förföljelsevåg förvisas han till Patmos där han får och dikterar de uppenbarelser som blir Uppenbarelseboken. Då då förföljelsen avstannar hösten 96 återvänder Johannes till Efesos där han dikterar sina brev, ansvarar vid sammanställningen av evangeliet och dör ungefär år 98-100. Uppgifter från fornkyrkan talar om en naturlig död vid högålder men det finns också uppgifter som mest verkar vara fantasier om att han blev martyr. Tanken kan dock vara frestande: Jesus hade ju förutsagt att de ärelystna Åsk-sönerna skulle få en död likt Jesus död – med judar som bödlar. Jakob blev den förste av de tolv som dödades av judar. Legender som finns om att Johannes som den siste av de tolv också dödades av judar kan vara intressanta, knappast sanna.

Det är alltså denne hetlevrade, välbärgade fiskeriföretagarson som blir Jesus-lärjunge. Han blir en av tolv apostlarna med uppdrag att tala å Jesus vägnar, grunda församlingar, besluta om läran, förlåta synder. Det är också fiskaren, lärjungen och aposteln Johannes som blir evangelist – ansvarig för tillkomsten av våra Biblars fjärde evangelium.