stigstrombergsson

Va!

Vad är det för ord? Eller läte?

Skinka i halsen? Knäckstopp i munnen?

Känslor för kyrkliga (och andra) överheter?

Det är tredjedagen nu. Mitt på densamma. Solen gick upp tio noll nånting och då det för första gången på flera dagar inte är molnigt förtjänar utsikten från balkongen vara den bild som inleder detta inlägg. Klicka på den blir den större.

Rubriken ugpgfbkamkh+t sammanfattar Julaftonen som i stort men inte totalt gick i sedernas och traditionernas tecken. Det betyder Upp på morgonen, Grötfrukost, Promenad till kyrkan för Gudstjänst kring krubban 11.00, Fika hemma, Bil till Luleå, Kalle Anka med barnbarnen Tyra och Adrian, Mat, Klapperi och så småningom Hemresa. Någonstans i sammanhanget men i år på annan plats och tid än förr kom också Tomten att adderas in.

Barnbarnet Lisa 2½ med föräldrar som bor i Järvsö kom dan före dan. Den lillas yngste morbror anlände dagen innan. Huset började alltså likt kylskåpet fyllas upp. Ganska traditionsenligt. Enda skillnaden var att den lillas morfar – alltså jag – inte hade några arbetsuppdrag alls att förbereda sig inför. Han – visst är det storvulet att tala om sig själv i tredje person, dock än så länge i singular – är som bekant numera pensionär.*

Risgrynsgröt äts en gång om året men i dagarna tre. Storkoket räcker så länge och inkluderar en portion till tomten som tydligen i kall väderlek efter fullföljt värv äter hel- eller halvfrusen gröt. Man förstår att han väcker häpnad.

I Julgudstjänsten var det drygt 170 personer förutom vi. Den är på orten helgernas mest välbesökta kyrkliga sammankomst och passerade redan på 1980-talet Julottan. Den å sandra sidan samlade i år 105 personer inklusive lilla Lisas mormor som sjunger i kören. Det var något fler än vad som varit brukligt de senaste åren.

Tomten brukar besöka mina barnbarn när vi är i Luleå hos Tyra och Adrian. I år hade han – tomten alltså – prioriterat på annat sätt och i förväg dumpat sina säckar under granen där för att i stället fått tid att kika förbi i Älvsbyn under efter-gudstjänsten-fikat. Lisa fick några paket men gav också tomten en klapp. Ett paket alltså, inte klapp på skägget. Hennes gåva var alla hennes nappar för tomtebabysarna att nu få tröst av. Själv anser hon (med viss tvekan) att hon som är en stor tjej inte längre behöver dem.

Hos den äldre av våra söner var det som vanligt men med två undantag. Det ena var vad jag nämnt: tomten hade kikat förbi och lämnat grejerna innan. Det andra var att Tyras och Adrians mormor och morfar är i Thailand och att lillkusinen Ava med föräldrar jular i Umeå också detta år.

½12 var yngste sonen, primärhustrun och jag hemma i Älvsbyn igen.

20 i 6 på Juldagsmorgonen nöp nämnda hustru mig i foten och sa Jag går nu. Gissningsvis grymtade jag ett svar, hörde henne låsa ytterdörren och övervägde kort huruvida jag också skulle julotta mig. Vad som tog beslutet vet jag inte men fem över sju vaknade jag igen till nytt övervägande: Full sprutt nu så hinner jag till predikan! men då ingen bryr sig om predikan när Juldagsmorgon glimmar tog jag det mer lungt. TV finns ju också och jag med a nice cup of tea i handen hamnade i en formlig folkdräktsorgie någonstans i Dalarna. Att alldeles ensam vara vaken dan efter dopparedan är det julefridiskaste man når – faktiskt.

Lilla Lisa med föräldrar hade stannat hos kusinerna i stan men kom på Juldagens eftermiddag. Igår på Annandagtog alla det lungt. Jag var med 17 andra Temamässa. Sedan genomlevdes dagen i stillhet, den något begränsade stillhet som nås när det finns småbarn i lokalerna.

Så var julen – familjärt sett. Och detta inlägg hamnar i kategorin Farfar/morfar funderar. Den där avkragningen jag nämnt i tidigare inlägg och annat kring den samt en kyrk-anknuten artikel i Expressen har irriterat mig men tack och lov inte fundamentalt satt mig på sidospår. Återkommer kanske i saken.

Och med denna rapport önskar jag alla En god Fortsättning.

* Han – alltså jag – hade haft en idè om att erbjuda sig leda en Julnattsveckomässa men valde i alla fall att avstå. Det är det nya arbetslaget utan honom som prioriterar och inte prioriterar olika saker. Han skall inte (alltför mycket) oombedd lägga sig i.