boksöndagsslut
I förrgår var det den sista (inplanerade) söndagen för min räkning. Den innebar Högmässa och Söndagsmäsa i Älvsby och Vidsels kyrkor.*
Det jag säger när jag förkunnar/predikar finns i fulltextsmanus skrivet för att sägas, egentligen inte läsas. Du, noble Bloggläsius, ägnar dig åt läsning och för din skull har jag bearbetat manus en lite aning.
De Psalmer vi sjöng var 39, 21 som Lovsång, 266, 73 och 490.
Beredelse i gudstjänstens början:
I Gamla testamentet, det i Bibeln som hände och berättas före Jesus, står mycket och olika saker. En del har man förstått var förutsägelser,profetior, om Jesus – vem han är och vad han skall göra. En sådan är detta ur dagens GT-text (Jer 33:15):
När den tiden och den dagen kommer skall jag låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet.
Ur Davids stam = en ättling till kung David. Som skapar rätt och rättfärdighet. Hur? Två sätt:
Avslöja orätt. I samhälle och hos personer. Dig och mig. Genom det han säger och genom att visa hur man skall vara.
Hos Honom ser vi mallen över vad som är rätt – och om vi är ärliga att vi inte är som mallen. Att Jesus skapar rätt visar vår orätt – typ.
Ge rättfärdighet. Ge rätt färdighet. Bara för att han vill. Som en gåva. Förlåtelsen gör inte orätt rätt men fastslår att det orätta inte längre står emellan oss. Människor och Gud förlåter det orätta och vi börjar med att låta Honom göra det – i bön om förlåtelse följt av Hans besked.
Evangelieläsning: Mark 1:14-15.
Så börjar det! Det första Jesus gör offentligt – som vuxen. Bland folk. Barnen vid bordet har en bild av det att färglägga. Jag har den i Skatten-lådan. Den här.
Förberedelserna för Jesus offentlighet var klara. Hans ett halvt år äldre släkting Johannes – som kallas Döparen och inte är samme Johannes som den som skrev ett evangelium – hade ett tag hållit till i öknen men kommit tillbaka bland folk som samlades för att höra det han sa: Omvänd er. Himmelriket är nära (Matt 3:2).
Folk tog intryck och de som beslutade sig för att lägga om sitt liv lät döpa sig som en markerad nystart.
Jesus kom till Johannes. Och döptes. Inte som en ångrares nystart men i alla fall en start. Med röst från himlen vem Jesus är: Du är min älskade son, du är min utvalde (Mark 1:11).
Sedan Jesus ut i öknen. Duell med djävulen. Och så det jag läste.
Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.
Efter drygt tre år – man tänker att det var så länge Jesus var aktiv – blir det efter att han dog, uppstod igen till ett odödligt liv samt återvänt in i den för oss osynliga världen hos Gud, dags för en ny start – Pingsten.
Då är det hans representanter som startar fortsättningen och Petrus säger: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla. (Apg 2 38-39)
(En personlig reflexion jag inte tog med när jag predikade:Jag är pensionerad sedan sommaren 2018 men tills nu vikarierat upp till ungefär halvtid. Nu finns andra på plats och idag är det min sista inplanerade huvudgudstjänst. Lite speciell känsla – men inga jämförelser i övrigt – är att det sista jag får att säga är det första Jesus sa, kärnpunkten hos Johannes Döparen och Petrus poäng vid Pingsten.)
Det första Jesus sa, kärnpunkten hos Johannes Döparen och Petrus poäng vid Pingsten blir tre enkla och tydliga punkter att konfa-anteckna:
1: Tiden är inne!
Det innebär: Tillfället är nu! Det betyder inte snart, om ett tag. Bibelns grundspråk har ett annat ord för sådan tid, löpande tidsflöde – kronos – som räknar timmar, dagar osv. Som i en sådanhär Adventskalendet – Skattenlådan igen.
När Jesus (och med samma innebörd JD och Petrus) sa det är det med ett annat tids-ord som betyder tidpunkt, tillfälle, läge. Så också nNu när jag/vi säger det. Tiden är inne! Tidpunkten!
2: Guds rike är nära!
Där Gud är och agerar är Guds rike. Jesus är Gud som människa. Det betyder: Guds rike är Jesus!
Guds rike är nära – i rummet, inte tiden. Tiden har vi ju klarat av. Den är NU. Det är i rummet, här, Guds rike = Jesus är. Var?
Här. Osynlig men här i rummet mitt bland oss – som han lovat.
Strax synlig där i Mässan – i med genom bröd och vin som han lovat är hans kropp och blod, alltså han själv. För dig...
Med Jesus följer allt han står för. Förlåtelse. Samband med Gud. Liv.
Seger till slut över allt ont. Seger över döden.
Det är i Jesus som är i Mässan. Guds rike är nära.
En parentes: Vid Veckomässorna ett annat nattvardsbröd. Hembakat. Med mer tuggmotstånd. Efter receptet på det Jesus använde när han kvällen innan sin avrättning skapade måltiden.
Gjort med en stans köpt på Patmos – Skatten-lådan. Med text. På grekiska. Det står Jesus Segrare. Alltså vad Mässan är och vad den ger. Slut parentes.
Om första ledet hos Jesus, JD, Petrus och jag är Tillfället är nu!
Och det andra Jesus är här/där! blir tredje också samma:
3: Omvänd dig och tro.
Det är en uppmaning men framför allt en inbjudan, rentav en vädjan: Omvänd dig (än en gång) och tro.
Vänd dig från det som du låter hindra dig att vara hos och med Gud. Vad det är vet du själv – om du tänker efter.
Vänd dig till Honom som ställde sig på din sida genom att ge sitt liv för dig. Vänd dig till honom som lever och finns vid din sida.
Hur? Det finns ett Bibelställe – Rom 10:9-10.
Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.
Bekänna Kyrkans tro med munnen är att UT-tala.
Att gapa vid nattvardsbordet är att IN-ta Jesus på det sätt han IN-bjuder.
Är det så enkelt? Faktiskt. Nu när Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.
* Jag använder beteckningarna enligt 1986 års Kyrkohandbok för de olika typer av Huvudgudstjänst det är frågan om. Mässa betyder att det är nattvard. En Söndagsmässa är en liturgisk bantad form av Högmässa.
