basketpredikan
Det blev resa till Luleå idag för att titta på basket. Inte elitbasket där både damerna och herrarna toppar sina tabeller. För oss handlade det om ännu viktigare grejer.
Både Tyra född 2010 och Adrian född 2012 studsar nämligen boll, två-tre matcher var. På grund av att hennes var på Björkskatan och hans i Södra Sunderbyn och att tiderna krockade missades en Tyra-kamp men fyra återstod. Alltså basketmatcher i parti och minut.
Det blir liksom en heldagsförrättning sådana här dagar. Farfar- och farmor-förpliktelser av den sorten tar sin tribut. Men jag klagar inte. Entusiasmen och viljan är stark hos dem som spelar även om det finns brister i teknik och taktik. Svårt är det ju också. Den nedrans bollen skall ju studsas medans man springer och sedan humpas upp i en korg två-tre kroppslängder upp mot taket. Tänk om tvåmetershagastörarna i eliten skulle proffsarbeta under liknande villkor.
Det blir väntetider mellan drabbningarna. Dö-tid skulle man kunna säga. Som gick att använda för att i tele-fånen skriva förkunnelsen jag avser fyra av i gudstjänsterna i Älvsbyn 11.00 och Vidsel 16.00 i morgon. Däremellan en Dopgudstjänst.
Det blir min sista söndag.
Lät ödesmättat lät nog detta men är sant i alla fall. Behovet som församlingen tidigare haft att ha mig som deltidsvikarie föreligger inte längre och i morgon är sista inplanerade söndagen för mig. Innan storhelgerna som det framtidsbefintliga kollegiet ansvarar för återstår för mig endast ett par studiesammankomster för vuxna samt lite konfirmander till innan de tar/får/ges julpaus. Efter nyår behövs ingen halvtid och min kvantitativa* insats reduceras till en vuxengruppskväll i veckan samt kanske 2-3 Veckomässor av 4. Jag har i alla fall mental beredskap åt det hållet.
För mitt sista (inplanerade) förkunnelsetillfälle ger Psalm- och Evangelieboken som textavsnitt tredje årgången på Andra söndagen i Advent det första Jesus sa inom ramen för sin offentliga gärning – enligt berättaren Markus kapitel 1 vers 15. I pauserna mellan Adrians matcher skrevs vad som i situationen skulle kunna kallas en basketpredikan.
* Min kvantitativa insats under hösten har varit två söndagar av fyra samt de allra flesta Veckomässorna. En och annan har frågat: Värst vad du verkar jobba mycket? Är inte du pensionerad?
Mitt svar har då blivit: Det jag fått göra är sånt som syns i annonseringen. Så är det inte med till exempel begravningar och mycket annat som de andra genomför. Det är inte bara pensionären som gnor. Och efter nyår kommer det att bli på annat vis.
Så långt om den mätbara kvantiteten. Vilken kvalitet min insats haft må andra bedöma.
