stigstrombergsson

• Fjällvecka 19 1 av den 6 april är helt OK. Då hade vi ju kommit till Hemavan.
• Inlägget en del duvor får vänta? berörde inte fjällvistelsen men då det skrevs här kan det också räknas och skulle kunna vara fjällvecka 19 2.
• I konsekvens av det blir i så fall fjällvecka 19 2 till fjällvecka 19 3.
• Morfarsinlägget jag heter mooggá! blir nummer 4 och
• valet i israel få statusen fjällvecka 19 5.

Utan tvekan flitigt bloggande härifrån Hemavan som med detta når fjällvecka 19 6.

Vädret har varit enastående. Fina dagar med inte allt för mycket vind. Promenader har promenerats och skidturer har skidats. Jag slalomiserar inte för brinnande livet – faktiskt numera inte alls – så jag lät mig också detta efterlunchpass utses till barnbarnsvakt så att de andra kan jassa utför i solgasset. Lilla Lisa tupplurar i högsnarkelig stil från 12-14 ungefär, ofta längre, så det blir att vandra och sitta – i tankar.

Dagens tankar har, fast jag är som norrmännen säger pensionist, rört sig i det kyrkliga hanket och störet kring balansen Kyrka-Församling-Arbetslag. Kloka tankar kring saken i allmänhet. Inte helt utan småsurhet. Men det skriver jag inte om, i alla fall inte nu.

En vecka som fjällpräst innebär ansvar för tre kvällssammankomster i kyrkan samt att öppna, låsa och ha tillsyn över densamma. I söndags var vi 20 i Mässan, onsdag 10 på Kyrkan sjunger men ikväll fredag kom tyvärr ingen.

Är det någon idé? kan någon undra. Såklart det är! Anordnar man något kommer oftast några men ibland ingen. Man kan inte vara säker. Men ett är visst: Anordnar man inget är det garanterat ingen som kommer.

Värt att reflektera över i församlingarna som snart går in i Stora veckan.