stigstrombergsson

När du målar f-n på väggen finns konturerna av mig med.

Så föll mina ord i slutet av förra veckan i ett samtal med översteprästen alias kyrkoherden i Älvsbyn.

Samtalet mellan henne och mig rörde sig inte om mina brott mot kyrkohandboken som bokstavligt hanterade skulle kunna leda till att någon formalistberoende liturgifundamentalist skulle kunna ha skäl och sak för att anmäla mig till Domkapitlet. Herden vet om dessa och låter dem passera utifrån den helt korrekta tanken att Stig skulle aldrig agera så att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära kom på undantag. Är han – dvs jag – liturgiskt form-förändrande är han i alla fall sak-trogen. Det vi dryftade var en helt annan sak.

Jag har tidigare i inlägget så jädra bra! berättat att en komminister i Älvsbyn sökt, fått och tagit annan tjänst söderut i landet samt att en annan i och för sig tillfälligt-anställd präst också kan komma i läget att inte vara resurs till hösten samt att den tredje som hittills varit föräldraledig kommer att vara helt ny i sammanhanget. Värstascenariot blir därför att det till hösten, om rekryteringen av nytt folk skiter sig, bara är max två präster i selen i ett arbete och en verksamhet som är dimensionerat för fyra. Det är situationen som kan locka till att humhum tecknas på väggen.

I det måleriet ser hon min bild och har frågat om jag trots att jag är pensionerad kan tänka mig att ta ett återfall som vikarie. Frågan ställdes för en vecka tio dagar sedan. Jag lovade att tänka på saken. Jag gissar att hon nog kunde tänka sig hel tid men det sa jag på en gång att det inte kan bli frågan om. Primärhustrun är året yngre än vad jag är och lämnar sitt arbete 1 september. Att jag då skulle gå i tjänst full tid finns inte på kartan – typ. Dessutom är pigga pensionärer på sikt ingen lösning. Sådanas inhopp är bra men blir väl mest en lindring för stunden likt att man pissar i skon när man fryser om foten.

Bäst hade varit om anledning till frågan inte funnits! Då frågan i alla fall ställdes ställdes jag i fältet lust att hjälpa till – plikt att bistå – motivation att tjäna -behov i församlingen – annat.

Jag vägde önskemålen och möjligheterna och gav förra veckan mitt svar som innebär att en del duvor får vänta. Det var frågetecken i rubriken men inte i meningen nyss. Jag lovade att om behov föreligger bistå i arbetet upp till halv tjänst. I övrigt skall jag ägna mig åt duvmatning och andra pensionärssysslor.

Enkelt uttryckt skall jag under hösten figurera i sammanhanget Undervisning med konfirmander, unga och vuxna tisdagar och onsdagar samt ansvara för Gudstjänster i Älvsbyn och Vidsel var annan söndag. Det blir halvtid.

Hur sexigt blir det egentligen? frågade jag.

Med mig som främst konfirmand- och ungdomspräst?

Det enda sexiga med det kommer att vara att jag fyllt sextisex.

Överenskommelsen sträcker sig fram till strax innan jul och har en nedtrappningsplan som innebär att i exakt den takt som yngre krafter kan ta arbetsuppgifterna så avvecklas den nödlösning som en hyfsat pigg föredetting till syvende och sist innebär.

Så, som jag skrivit förr:

Är du som läser detta präst som vill jobba hårt och meningsfullt – SÖK!!

Är du inte präst men vet av någon som vill... – TIPSA!!