stigstrombergsson

Uppståndelse, Upplysning, Uppdrag

Lukas börjar komma till slutet av sin berättelse om Jesus. Passionsberättelsen om Jesus sista intensiva dagar i Jerusalem med förräderi, förnekelse, omnämnda rättegångar följt av lidande och död är avklarade. Jesus som är en följd av att Den Helige Ande startade honom i Marias livmoder (kapitel 1 vers 35) har återlämnat sin Ande till sin Fader och slutat andas. I slutet av kapitel 23 sker en begravning innan sabbatsvilan inträder.

Detta vet Theofilos och dem omkring honom, de Lukas har i åtanke när han berättar.

De vet naturligtvis också vad som hände sedan, det Lukas börjar med i kapitel 24 – att Jesus har uppstått från de döda. Det har berättats många gånger även om det ännu inte kunnat läsas någonstans – annat än hos Jesusberättaren Markus om de haft tillgång till hans skrift. Men muntliga besked i saken har varit startpunkten och basen för allt som har med Jesus att göra och det man börjat tro på.

Nöj dig, noble Bloggläsius, nu inte med det olästa du vagt minns. Läs kapitel 24. NU.

Berättelserna om Jesus uppståndelse är kortfattade med tanke på deras betydelse. Det är egentligen ganska naturligt. Just för att läsarna/åhörarna redan känner till det hela behöver ingen av Jesusberättarna i Nya testamentet bre ut sig nämnvärt i saken. Alla fyra presenterar därför egentligen bara ganska kortfattade repetitioner där detaljer som hur många och vilka kvinnorna var, om de var oroliga över stenens tyngd och om det var en eller två änglar utanför eller inne i gravgrottan inte blir så viktiga. Berättelserna påminner ju om det välkända och oväntade: Graven var tom! Han har uppstått!

Men Lukas gör en liten grej som kanske någon tidig åhörare noterade. Änglarna påminde bara om Galileen, sa aldrig att man skulle gå dit. Att Lukas håller kvar alltsammans i Jerusalem gör att han avviker något från Markus-förlagan och (den för honom oberoende) Matteus. Den berättelse som Johannes skrev på 90-talet slutar också i Jerusalem men har ett sista tilläggskapitel som utspelar sig i norr. Lukas är lite egen.

Han har också en egen berättelse om två lärjungar till fots till byn Emmaus – verserna 13-35. Exakt vilka dessa är vet vi inte mer än namnet på en av dem.* Men poängerna Lukas förmedlar är tydlig:

I skrifterna finns upplysning om Jesus.

I Måltiden/Nattvarden/Mässan – där han tog brödet, läste tack-bönen, bröt det och gav – är han med oss.

Emmasfotgängarna tar sig (i mörkret) tillbaka till Jerusalem och möter beskedet att Jesus visat sig för gruppens ledare. Och i ögonblicket kommer Jesus så att alla ser och erbjuds att känna efter och kan konstatera. Inte en ande, inte ett spöke, inte ett minne, inte en själ – en fiskätare!

Det Lukas berättat om vad som hänt på väg till Emmaus upprepas för alla, kombinerat med en arbetsorder och ett löfte – verserna 46-49.:

Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.

Effekten av detta uppdrag är bland annat den Jesus-troende grupp runt Theofilos som Lukas skrivit sin berättelse för. Dessa har nu fått ta del av en sammanställning som började i templet i Jerusalem när den gamle Sackaios bad följt av Jesus egen födelse och barndom. Efter en nystart har den visat på vad den vuxne Jesus gjorde och sa i Galileen, längs vägen och i Jerusalem där det avgörande hände, det som de gamla skrifterna vittnat om. Nu kan det – med en annan Jesus-berättares ord – sägas: Det är fullbordat och Lukas låter allt efter himmelsfärden sluta där det börjat – i templet i Jerusalem.

Därifrån fortsatt det – i Lukas andra berättelse.

*  Fotnoten i Bibel 2000 till 24:18 är intressant. Kleopas kan ha varit ingift farbror till Jesus. Är han samma som Klopas i Johannes 19:25 blir han ingift morbror. Eller kan det ha varit så att bröderna Josef och Klopas gift sig med var sin syster som bägge hette Maria? Lite rörigt blir det.

Jag läste någonstans – men kommer inte ihåg var – att det finns notiser från fornkyrkan om ledarskapet för de Jesus-troende i Jerusalem efter det att apostlarna försvunnit. Utifrån de noteringarna förefaller det vara så att Jesus egen släkt med hans halvbröder, kusiner och kusinbarn haft en tydlig roll.