P minus 60

När ett bokverk består av två-tre-fyra delar är det väldigt sällan folk slutar läsa efter den första. Visst – om det är tråkig och ointressant läsning rullar man inte vidare men då har man i de flesta fall lagt av redan ganska långt innan slutet på första bandet.

 

I min serie P minus kom först 16 blogginlägg om den äldsta Jesus-berättelsen, den som har Markus som författare. Han skrev ingen uppföljare. En annan – Lukas – skrev något senare sin Jesus-story. Han tog med det mesta Markus berättade samt mycket mer. Det blev här 24 blogginlägg.

 

40 bloggningar om 40 Bibelkapitel påbörjat den dag jag hade 100 dagar kvar till min pension.

Du behöver inte vara raketforskare, noble Bloggläsius, för att ana att bakom detta finns en tanke. Inte ett löfte eller ett hot – men en ambition. Framtiden visar hur det kommer att gå.

 

Läs NU kapitel 1 i Apostlagärningarna i din Bibel, på www.bibeln.se eller i någon app du skaffat dig i någon app-arat. Läs NU där innan vidare här.

 

Grattis! Du har just påbörjat Lukas andra volym!

 

Att han skrivit både Jesus-berättelsen och Apostlagärningarna gör Lukas till Nya testamentets meste författare. Ingen enskild person har präntat fler ord. Vill man skulle man kunna ge hans Jesus-berättelse – Jag vet! Man brukar säga evangeliet! – undertiteln Guds verk genom sin Son. Volym två skulle då få tillägget Guds verk genom sin Ande.

 

När exe-get-erna – Bibelforskarna – kastar sig över Lukas andra volym möter de en helt annan sorts text än när de brottas med volym ett. Till Apostlagärningarna finns ingen besläktad förlaga typ Markus och ingen annan liknande berättelse som Matteus. Det finns inget att jämföra med – mer än att det finns två versioner av boken.

 

I min Bibel är det bara en! skallar ropen.

 

Sant. Men det finns två i handskriftsmaterialet. Den ena är ungefär 10% längre än den andra. Vilken är äldst? Oenighet råder men troligen den kortare. Blir det skillnader? Vissa. Vilken finns i våra vanliga Biblar? Den kortare – nu för tiden. Vad då nu för tiden? Just det: nu för tiden.

 

Här skulle jag kunna undfägna dig som läser en rejäl genomgång av vad som kallas textkritik och hur forskarna arbetar med de ungefär 5000 handskrifter från antiken till hela eller delar av Nya testamentet där inte två är exakt likadana. Jag skulle kunna berätta om familjer av handskrifter, antika översättningar och arbetsmetoder för att få fram den mest sannolika ursprungliga texten.

Jag skulle kunna men gör det inte. Till min fasa har jag genom alla år upplevt att när jag muntligt gått igång i sådana intressanta ting slocknar människors blick. Kanske har man inte upplevt det som tortyr men om man tagit en kort paus för att sträcka på benen man inte tillbaka för fortsättningen.*

 

Lukas börjar Apostlagärningarna där han slutade sin Jesus-berättelse – hos Jesus och hans följeslagare i Jerusalem och efter uppståndelsen. Han dedicerar denna sin andra bok till samme Theofilos som fick volym ett och ger i dedikationen en kort repetition av det föregående med löfte, uppdrag och himmelsfärd – och två änglar igen som vid uppståndelsen.

 

Intet är som väntans tider!

Verserna 12-14 i första kapitlet berättar vilka, var de var och hur de väntade – de 12 och några till, samma övervåning som i Lukas 22:12 (som kanske är ynglingen Markus föräldrahem) och i bön. Det sista är viktigt. Perioder av bön kommer i Lukas berättelser alltid före stora avgörande händelser.

 

Man är en mindre skara i ett slutet rum i fokuserad väntan.

Varifrån kom då de 120 personer som nämns i vers 15?

 

Det har vi inga svar på annat än det uppenbara: Jesus måste haft anhängare i Jerusalem fast han – som Lukas i Markus efterföljd riggat sin berättelse – aldrig varit i Jerusalem innan han gick dit för att dö och uppstå. Den märkligheten – ”hemliga lärjungar i Jerusalem” – styrker tanken att det är Jesus-berättaren Johannes, med sin berättelse om flera Jesus-besök i Jerusalem, som mer prickar det som verkligen hände och att de tre synoptikernas enda tur till staden är deras sätt att litterärt organisera sina berättelser.

 

I denna större grupp om ungefär 120 tar Petrus befälet. Han agerar som Jesus gjorde i relation till större grupper. Att Petrus – och andra – i en form av succession träder in som Jesuskopia eller Jesusfortsättning ser man på många ställen i Lukas andra volym. Just här arrangerar han ett fyllnadsval efter Judas men axlar inte så kraftigt Jesus mantel att han själv plockar ut någon så dussinet blir fullt. I Lukas berättelse och anger dock Petrus vilka kvalifikationer en i det tydligen viktiga 12-talet skall ha men Gud tog slutbeslutet vem det skulle bli.

 

Lukas nämner bara helt kort något om Judas och det är inte säkert att han vet exakt vad som sas vid tillfället. Snarare återger han vad man i den första kristna kyrkan yttrade i saken – tydligen inte mycket. Man tiger i saken.

 

Så gör också jag.

 


*  I Bibel 2000 finns en efter alla Bibelböcker en omfångsrik och informativ Uppslagsdel. Där kan man till orden text, textskada, textändring läsa ungefär två informativa sidor jag varmt rekommenderar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0