εν Πυθαγόρειο 6/18 – fasväxling
Idag, måndag 21 maj, var fasväxlingens dag.
Den var dagen efter dagen vuxenlägret var till den Saliga Marias hus och Efesos på Turkiska sidan och dagen innan hemresedagen. Klart som korvspad att deltagarna då var liksom emellan.
Själv var jag inte emellan på samma sätt. Jag erkänner villigt att jag när bussen återbördade oss till hotellet igår strax före middagen så växlade jag ner en aning. Eller började växla om. Allt hade ju gått i lås för första omgången här nere på Samos. Bokningar, turer, samordningar osv. Måndagen blir när man tänker tillbaka början – i mitt fall – på en mental omställning till att på tisdag före lunch då de vuxna farit ankommer 29 tonåringar och en vuxen ledare till. Jag och två andra av vuxendeltagarna och medverkarna blir kvar som konfirmandledare en vecka.
Vuxenlägret har varit en lysande idé ursprungligen från en mamma till en som var konfirmand för ett par år sedan och som var konfirmerades för mig på 80-talet – mamman alltså.* Vi gjorde utvärdering idag under parollen att ris är viktigare än ros för att lära och vidareutveckla. Jag hoppas verkligen att församlingen där jag den 1 juli slutar som anställd inte låter detta varit en engångsföreteelse utan gör om saken nästa år.**
Vuxenlägret avslutades med festmiddag i uppklätt skick. Trevligt!
Myggen är elaka på Samos. Det är egentligen det mest negativa. Ettriga rackare som inte sticker en gång, sörplar i sig en klunk och drar. Här duttar den ettrige omkring på kroppen och sticker flera gånger med stora kliande blemmor som följd. Tacka vet jag svenska myggor som man vet var man har och som lämnar en blodfläck på tapeten när man slår ihjäl dem.
Imorgon packning (jag skall byta rum), frukost, morgonbön – Laudes – och avfärd. Två timmar senare drygt kommer flocken.
* Den tonåringen är – om jag fattat det rätt – hjälpledare på konfirmandlägret denna eller nästa vecka.
**I min galna skalle snurrar redan tankar på hur en steg-två-variant skulle kunna se ut. Men jag gör motstånd mot den karusellen. Om ett år är jag ju inte en i arbetslaget.
