stigstrombergsson

Känt folk? Okänd Gud. Okänt resultat.

Läs NU först Apostlagärningarna kapitel 17. Typ NU alltså.

När Lukas i andra halvan av sin andra bok som han skriver till Theofilos har Paulus som huvudperson kan man förutsätta att de som hör texten läsas – man bedömer att kanske bara 5% av befolkningen i det romerska imperiet själva kunde läsa – känner till Paulus. Visserligen var han död sedan 10-15-20 år men hans avtryck var så stort att han likt Petrus och andra bör varit känd bland Jesustroende judar såväl som icke-judar.

Men de andra som nämns – hur kända var de av den och dem som tog emot Apostlagärningarna? Silas till exempel. Han presenteras ganska kortfattat och hela tiden i en biroll. Timotheos likadant. För att inte tala om den olycklige Jason som hamnade i vägen för mobbens uppmärksamhet. Lukas skriver som om Theofilos vet – annars hade han ju presenterat dem djupare eller hoppat över dem – typ.

Att han nämner dem utan presentation tyder på att ledarskapet och nätverket av kända auktoriteter i de tidiga församlingarna var tätare än vad man som Bibelläsare ofta tror. Dessutom visar det sig att begreppet apostel kan ha en snäv betydelse en av de 12, en lite vidare med att Paulus räknas dit och en ännu vidare med till exempel också Barnabas och fler.

Silas är intressant. Tidigare i Apostlagärningarna har nämnts att han skickades från Jerusalem för att tillsammans med Paulus i Antiokia föra fram Jerusalems beslut i omskärelse-frågan. Han representerar alltså Jerusalem. Den så kallade Andra missionsresan måste därför ha framstått som ett alliansprojekt mellan de kyrkliga centrumen Antiokia och Jerusalem. Kyrkan är en liksom budskapet ett.

I Athen analyserar Paulus situationen och går till verket med en förkunnelse riktad till bildade greker. Lukas ger den samma mönster som han tidigare gett förkunnelsen för judar:

1: Åhörarna tilltalas.

2: Det anknyts till situationen.

3: Själva förkunnelsen i tre delar:

     a: Om vad Gud gjort. Här Gud som skapare (som i Lystra i kapitel 14), annars om Jesus.

     b: Skriftbevis – här från en grekisk tänkare.

     c: Maning/appell till omvändelse.

4: Resultat. I Athen magert.

Athen var en stad på dekis. Ekonomiskt, politiskt, militärt var dess saga sedan länge all. Makten och styrkan var borta och på Paulus, Lukas och Theofilos tid var staden endast ett intellektuellt centrum som likt sådana i alla tider har en tendens att överskatta sin betydelse. I förhållande till vad många kanske beundrade men de flesta såg som akademiskt snobberi går Paulus i någon mening en annan match än tidigare – som han dessutom kanske förlorar. Om det beror på att hans metod att anknyta till dem han talar med i stället för att mer tydligt lansera Jesus eller om det beror på att folk redan fyllda med bestämda tankar är mindre benägna att ta in nya intryck kan man hålla öppen. Jag är böjd att tro att det lutar – böjd och lutar – åt det senare. Min erfarenhet är att många som ser sig som (små)intellektuella är väldigt aktiva i huvudet när det gäller att älta sådant de redan anser men rejält dövörade för nya lite mer främmande och ifrågasättande tankar. Vare sig det handlar om tro, politik, bilmärken eller sympatier för hockey-lag har de som redan anser sig upplysta svårt ta in nytt ljus.