stigstrombergsson

När vi igår kväll satt tillsammans, den grupp från Älvsby församling som jag här på min blogg kallar de aderton, fick jag en fråga om speciella extra meningsfulla ögonblick under mina snart 40 år som präst. Som svar berättade jag om ett tillfälle som handlade om en dialog med en och annan konfirmand på ett läger någon gång under 1980-talet. Dialogen den gången kom att utmynna i Romarbrevet 10:9-10 och självbekännelsen Ikväll tror jag att jag blev en kristen!

 

I förra inlägget med rubriken εν Πυθαγόρειο nämnde jag medelst länks följande ett annat tillfällw. I kväll har ytterligare en meningsfullhet trängt sig in bland top ten,

 

Vi har – de aderton alltså – firat mässa med konfirmation. Av en vuxen.

Om jag följde Kyrkohandboken 1986 eller 2018 skiter jag in.

Vet dessutom inte. Men vettigt blev det i alla fall.

 

Beredelse – syndabekännelse – avlösning – tackbön. Så långt enligt 1986an.

I stället för redovisning eller förhör berättade den icke konfirmerade kvinnan i 40-årsåldern sin finna-Gud-historia. Tillsammans med henne bekände vi sedan den kristna tron och hon bekräftade sitt dopförbund med Gud genom sitt ”Ja!” på konfirmationsfrågan: Du blev döpt till att ha denna tro, Vill du leva i den och visa den i kärlek till Gud och dina medmänniskor?”

Så bekräftade hon sitt dopavtal med Gud.

 

Vi alla – alla de aderton – uttryckte Guds bekräftelse med förbön med handpåläggning. Alla deltog. Och tillsägelse gavs ur min egen kyrkohandboksfrämmande fatabur med orden: Den helige Ande fyller dig med sin kraft och leder dig! Till detta Herrens bön för henne.’

 

Ser jag till de för närvarande gällande och internt inte minst i Facebook-gruppen Prästkollegor diskuterade Handboksformuleingar kan jag bara säga: Det stämde inte på en fläck!

Men kvinnan uttryckte sin tro och Kyrkan med stort K uttryckte sin bekräftelse. Det räcker för mig och med Mässan rakt på trängde sig kvällen in bland top ten av erfarenheterna under 40 år som präst.

 

Jag är oerhört tacksam över att få ha varit med! Hedrad!

Och efteråt ett glas vitt för att fira!