stigstrombergsson

I natt gav jag i inlägget P minus 100 en halv utfästelse. Jag hade då nämnt en del om urvals-och förståelse villkor i allmänhet när det gäller skrivna berättelser om sådant som hänt längre tillbaka i tiden. Efter att ha gett en del noteringar om Markusevangeliet kapitel 1 antydde jag att det kanske kommer något om kapitel 2. Och det är nu.

Men först ett par andra saker.

Om det jag nyss skrev skulle ingått i en handskrift från mitten av hundratalet skulle det sett ut såhär: inattgavjagiinläggetpminus100enhalvutfästelsejaghadedånämntendelomurv....

Inga avstånd mellan orden. Inga skiljetecken. En del handskrifter med bara sm, andra med bara stora bokstäver. Att det är skrivet så gör att det kan bli lite marigt att dela upp och att säkert förstå när något börjar eller slutar och om något är ett påstående, ett utrop eller en retorisk fråga.

För att ge ett konstruerat exempel: Kyrkoordning, namnet på Svenska kyrkans regelverk. Är det Kyrko-ordning eller Kyrk-oordning? Meningen Du är glad nu får helt olika innebörder om den avslutas med frågetecken, punkt eller utropstecken. Små tillfälliga situationer i svensk text, kroniska i grekisk från antiken.

Alla siffror som gäller kapitel och verser fanns inte från början. Kapitelindelningen i Bibeln växte fram under 1200-talet, versnumreringen på 1500-talet. En Bibelförfattar och textens (upp)läsare hade alltså inte tillgång till våra verktyg för få texten någotsånär gripbar.

Men de hade andra ”trick” – nyckelord som återkom, upprepningar, ljudlikheter, rim, annat. Det fanns en uppsjö av stilmedel de jobbade med och som åhörare var tränade att notera – vilket vi inte är i samma grad.

Om du nu, noble Bloggläsius, tittar tillbaka på vad vi kallar Markus kapitel 1 vers 14 ser du att det nämns att Jesus kom till Galileen. Mer än halva evangeliet utspelar sig där – början. I vers 21 nämns Kafarnaum som en plats där de händelser Markus berättar utspelar sig. Staden blir utgångspunkt för ”en runda” i Galileen.

Tänk nu att berättaren/(upp)läsaren här gör en paus och frågar dem han/hon har framför sig: Vad tänker ni nu? Vad kommer ni ihåg? Vilket intryck har ni av Jesus?

Troligen är det inte första gången de hör talas om dessa och andra händelser men nu har just den här berättelsen gjort ett intryck. På dem och på oss.

Jesus kom tillbaka till Kafarnaum. Så börjar vad vi kallar kapitel 2.

Det fortsätter alltså. Med att Jesus fortsätter att göra märkliga ting. Han botar och han – det är något nytt – ger Guds förlåtelse. Och så rekryterar han fler anhängare, denna gång en skum typ. Och undervisar. Allt detta under en ”andra runda”. I Galileen. Det varvet innehåller samma saker som det första men nu också att Jesus möter motstånd. Det är nytt. Och motståndet kommer från dem åhörarna vet att i slutändan kommer de att få Jesus korsfäst. Dessa förs här in på banan.

Den här tankeutvecklingen i berättelsen är medvetet tänkt. Kanske formades berättelsens sekvenser av händelser och upptrappningen mellan ”runda 1” och ”runda 2” redan innan Markus skrev, alltså under den tid då allt om Jesus förmedlades muntligt. Eller så har Markus sorterat det så i sitt skrivna urval. Hur som helst gör arrangemanget är det lätt för (upp)läsaren och åhöraren att följa och stegvis memorera innehållet.

Fiffigt va? Och med risk för viss spoilervarning: Markus berättelse fortsätter så.

Till sist: Nöjdigintemedminaförsöktillkommentarerutanläskapiteltvånogasjälv