stigstrombergsson

Egentligen är det tveksamt om mina två P minus-inlägg riktigt bör höra hemma i kategorin Exe-geten bräker och prydas med den bild jag låter höra dit. När jag skapade kategorin för en del år sedan tänkte jag mig den för tyngre grejer än detta. Visst är mina korta introduktionerna till en del skriv- och tolknings-problem samt den lilla informationen om hur antika handskrifter till Nya testamentet ser ut och utvecklats odiskutabelt av exe-get-isk art – men i mycket lätt form. Att beskriva två kapitel som ”rundor i Galileen” är också ytligt.

Samtidigt bygger det jag skriver på Bibelforskning, inte endast Bibelläsning.

Missförstå mig nu rätt! Att vara Bibelläsare är fullt tillräckligt!

Bibeln som Guds Ord är tillgänglig och brukbar utan att man använder sig av vetenskapliga metoder. Att läsa i avsikt att lära känna Gud är poängen. Frälsningsavsikt var ordet som användes i min ungdom för den saken och den tanken håller än.

Men samtidigt – när Bibeln är Guds ord behöver ju varje sten vändas och ingen möda sparas för att så långt vetande och förnuft kan ta oss försöka få fram vad Gud genom Bibelförfattarna avsåg att säga när sakerna sades och/eller skrevs. Läs om den meningen!

Det är ju först när vi någotsånär anar vad det betydde och hur det förstods DÅ som vi kan flytta sakerna genom århundraden så att samma sak ska förmedlas NU. Vill man leka med finord kan man säga att Exegetiken kartlägger DÅ, Hermeneutiken flyttar till NU där Homiletik och Kateketik i våra olika situationer får klä det i ord och andra pedagogiska former.

Hur långt hade jag hunnit? Jo: Två kapitel i Markus berättelse om Jesus – som du väl själv läser och kollar i. Två kapitel om två ”rundor” i Galileen.

Kapitel 3 inleder tredje ”rundan”. Den är lång. Så lång att varv ett och två kanske snarast skall uppfattas som preludier. Hur det än är med det uppfattade de första åhörarna, med sin tids sätt att registrera, orden Han gick till synagogan en andra gång som ett startsteg för en fortsättning, för en tredje ”runda”. Vad händer i den?

Jesus botar – igen. Och konflikten från andra ”rundan” repeteras och skärps enligt kapitel 3 – kapitel anges med stor siffra – vers 6 – en liten siffra i texten. Normalt skrivs det Mark 3:6.

Jesus återvänder till stranden där han rekryterat några följeslagare (1:16) och undervisat (2:13). Nu är det massor med folk där. Demoner fattar som i 1:24 och 1:34 vem Jesus innerst inne är.*

Följeslagarskaran utvidgas och tolv namngivna utses. De som hörde texten läsas kände
till dessa personer.

Och konflikten med motståndarna blir ännu skarpare.

I början av tredje ”rundan” är det alltså ganska mycket samma som tidigare, bara mer och intensivare. Men det kommer en ny sak: Jesus egna anhöriga. Dessa har Markus inte ordat om tidigare men nu kommer de in i berättelsen som dem som står utanför. Kanske inte som motståndare men i alla fall som sidoståndare till Jesus som har fokus på sitt uppdrag och dem som följer honom.

I sitt skrivögonblick har Markus har två grupper av dem som följer honom i åtanke. En är dem han berättar om och som var runt Jesus när sakerna hände. Självklart! En andra är dem han på 60-talet berättar för. De tillhör också dem som följer honom, är döpta och tror. Det är för deras skull Markus gör sitt urval och berättar som han gör. Vi, nutida som följer honom, tjuvläser den berättelsen.

I kapitel fyra som ingår i tredje ”rundan” byter Markus karaktär på sin text.

*  Kanske ser du nu, noble Bloggläsius, att det är en poäng att ha din Bibel framför det så att du själv i texten kan kolla att jag inte tar fel – eller aktivt luras (vilket jag mycket väl retfull som jag är kanske kan komma att göra).