stigstrombergsson

Vilken tavla!

När jag igår kväll skrev min lilla notis om kapitel fyra i Markus berättelse om Jesus gjorde jag en miss – åtminstone en. Jag nämnde att Markus med olika skrivfinesser försökt göra det lättare för åhörarna att komma ihåg innehållet och fokusera på poängen när de hör hans text text läsas. Huvudgåtan hade en speciell form med poängen i mitten. Alla de andra bilderna-liknelserna-gåtorna hade sådd-och-säd-anknytning. Sånt gör det hela lättare att greppa.

Jag löpte ju inte kapitlet ut! Tabbe!

Nämnde inte den sista gåtan – som också har med växande och växtkraft att göra. Och bommade scenbytet i slutet av kapitlet, det som markerar slut på gåtorna (för den här gången). Platsbytet och steget i handlingen sker ganska eftertryckligt genom en båtresa och, som det inte var nog, en stillad storm. Det är inte något botande utan en annan sorts under än de Markus tidigare berättat om. Finalen på det är att folk frågar sig: Vem är han?

Den frågan är rimlig i båten men också medvetet retorisk. Den är riktad de som DÅ och NU möter berättelsen såhär långt. Vem är han? Vad tänker DU om honom?

En båtresa leder någonstans. Med det är vi i femte kapitlet och på andra sidan sjön, i utlandet. Det är grekiskt-syriskt kolonisationsområde med grisuppfödning, inte trakter med judisk folkmajoritet som inte äter fläsk.

Åhörarna – alltså de första som hörde Markus text, troligen i Rom – uppfattade den skillnaden skarpt. Att den kristna tron och församlingen hade sprängt sin ursprungliga judiska ram och omfattades också av icke-judar, de som i Bibeln kallas hedningar, var man bekant med. På 60-talet  visste man det och visste också att den saken inte var självklar för alla Jesusföljeslagare. Att Jesus själv ”sprängt ramarna” blir därför viktigt även om det verkar ha skett mer av att han behövde en paus än aktivt ville bedriva mission. Jesus förkunnar inte på andra sidan sjön, i utlandet.. Han reagerar bara på en utmaning som i sig har en hel del dramatik i sig. Resultatet blir i alla fall att också en icke-jude blev befriad och att – fast det är nog en bisak – svinindustrin fick ett backslag.

Man åker båt igen, denna gång utan dramatik. Tillbaka visar den långa berättelsen i verserna 21 till och med 43 på ett fokus och ytterligare en typ av underverk.

Minns det jag i förra bloggposten kallade xiasm. Här har vi en: Flickan-Kvinnan-Flickan. Vem är betonad?

Kvinnan har levt isolerad. Inte vild och galen som han på andra sidan sjön men lika isolerad. Kroniska blödningar diskvalificerade henne i det dåtida samhället från umgänge med folk. Hon söker sig till Jesus i tanken att han nog kan hjälpa henne – i smyg. Inte som de uppkäftiga demonerna på andra sidan sjön som bara vill utmana.

Jesus besked till henne – Min dotter, din tro har hjälpt dig – är förutom ord till henne också retorisk riktad till åhörarna – Hur är er/din tro?

Den utmaningen från Markus är den länga dubbelberättelsens fokus.

Att ytterligare en sorts mirakel äger rum samtidigt kryddar anrättningen. Jesus uppväcker en död – som profeten Elia i Gamla testamentet. Det är grejer det!