stigstrombergsson

Ser du!

Annan bild!

Liknande färgkulör men annan bild!

Att på eget initiativ, oombedd av en hel värld och uppmärksammad av ingen, ta på sig att dagligen – fast oftast nattligen – skriva en serie blogginlägg om samma sak kommer då och då att kollidera med annat. Så är det idag när det är Långfredag, dagen då Gud gav sitt liv för att återföra mänskligheten till sig. Dem som vill alltså. Anförtror man sig till Gud och det Gud i och genom Jesus gjort går man inte förlorad utan har evigt liv som det står i Johannes 3:16. Håller man sig undan här i livet kommer man också i evigheten att vara undanhållen Gud. Det är juste. Eget val – typ. Gud tvingar inte sitt sällskap på någon varken nu eller i evigheten.

Jag var arbetsuppgiftsfri denna Långfredag men givetvis var jag i gudstjänsten. Jag är ju kristen! På söndag, Påskdagen, och på måndag, Annandagen, har jag förtroendet att leda gudstjänsterna 1100 i Älvsby kyrka men då är det inte Jesus död som står i fokus utan det största: hans Uppståndelse.

Men i alla fall denna Långfredag: Ett litet exe-get-ik-bräkande. Om kapitel 8 i Markus berättelse om Jesus. Glöm nu inte att läsa själva texten.

I kapitel 4 fanns den första av Jesus liknelser eller gåtor som Markus tar med i sin skrift. Den handlade om säd och odling. I centrum – detta har jag berättat tidigare men upprepar gärna – av den nämns om orsaken till att Jesus talar i liknelser/gåtor: för att de – andra än lärjungarna och de som senare tror – skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå.

Det händer sedan en hel del och innan Jesus med 5 bröd – kommet ur säd och odling – utspisar 5000 personer. Markus tar upp frågor om renhet/skuldfrihet och orenhet/skuld.

I allt detta var Jesus motståndare hörande men slog dövörat till – som det ju var en förannonsering om i fjärde kapitlet. Som kontrast berättar Markus då om en döv som får hörseln. Med det är kapitel sju slut.

Kapitel 8 börjar med en dubblett till det tidigare. Jesus tar nu sju bröd och gör det till mat för 4000. Man kan se samma nattvardighet som vid det förra brödundret. Konflikt med och varning för motståndarna och deras blindhet följer innan berättelsen kröns med andra ledet i vad som påannonserades i kapitel 4 – en icke seende får sin syn! Berättelseblocket från kapitel 4 får sin avslutning. Alltsammans är lätt att hålla i huvudet.

Här vänder Markus berättelse!

Det tidigare avslutas och nästa fas inleds.

Markus berättar en dialog mellan Jesus och hans närmaste krets, inte stora folkmassor. De ställs inför en avgörande fråga: Vem säger människorna att jag är? Och en till: Och ni, vem säger ni att jag är? (Mark 8:27-30).

Någonstans under resans gång har Jesus ställt de frågorna – givetvis. Och fått svar: Du är Messias. När texten på 60-talet ställer samma frågor riktas till åhörarna DÅ – liksom till var och en som såhär långt tagit del av berättelsen NU: Vem säger du att jag är?

Det är en avgörande fråga.

Med Petrus svar i ryggen går Markus vidare i sin berättelse om Jesus.

NU, men inte tidigare, är det dags för fas två: Jesus till Jerusalem och – de för åhörarna välbekanta – händelserna där. Att följa dit är lärjungarnas lott och krav.

Avgörande händelser utlovas...