stigstrombergsson

Idag är det dagen efter Långfredag – Påskafton. Solen skiner. Huset är fullt av folk och fler är på ingång. Förkunnelsen för i morgon förberedd.

Skall jag då bräka exe-get-iskt?

Jo – korteligen. Och då inte som när Carl Olov Rosenius i sitt skrivande sa att han korteligen skulle betrakta något – och levererade 20 finstilta sidor bra innehåll. Mitt korteligen betyder lite.

I slutet av kapitel 8 startar en vändning i Markus berättelse om Jesus han riktar till dem han skriver för. Innan har han gett dem en vävd bild av Jesus. Just vävd är här faktiskt en poäng. I antiken ansågs en text vara en väv där de skrivna ordet är varpen och uppläsarens röst inslaget. Ord och röst blir text, släkt med ordet textil.

Jag får intrycket att Markus ganska enkelt och konkret tror på vad han berättar och att han tänker att dem han berättar för nu får tillräckligt med material för att veta vad de kan tro på. Konkret. Inte mytologiskt, bildligt eller existentiellt. Snarare sakligt, prosaiskt och sant – typ.

Nu är det i alla fall dags för hans övergång till den andra avgörande fasen. Övergången tar två kapitel – ungefär.

Då Petrus i 8:29 uttryckt vad han fattat – Du är Messias – påannonserar Jesus för första gången vad som skall ske i Jerusalem. Han gör det sedan i 9:31 och 10:33. Först i kapitel 11 kommer de fram.

Inför sitt andra steg drar sig Jesus undan på ett berg. Dit upp tar han bara med sig en trio följeslagare. På berget upprepas det som hände när Jesus döptes och som startade hans rundor i Galileen – en röst från himlen med ett besked. Denna gång dock inte riktat till Jesus utan handlar om honom och är riktat till – just det! – de tre lärjungarna på plats just när det skedde och åhörarna som hör Markus berättelse läsas: Detta är min älskade son. Lyssna till honom.

Nere från berget tillbaka hamnar man mitt i vardagen – en demonbesatt befrias med ett eftersnack. Jesus påannonserar Jerusalem en andra gång och lärjungarna bråkar om vem av dem som är bäst, störst och vackrast. Jesus ger med ett barn som exempel sin syn på saken: Den minste är störst!

Sedan fortsätter händelser och samtal. Man kan tycka att skarven mellan kapitel 9 och 10 skulle kunna sättas lite varsomhelst. Enda skillnaden är att kapitel 9 äger rum i Galileen, kapitel 10 utspelar sig i Judeen.

Hoppa inte över att läsa själva texten!