stigstrombergsson

Till förrförra inlägget avslutad anställning kom ett par kommentarer. En löd: Skriv en bok! Ja!

Om vadå? tänker jag. Vad skulle vara intressant att skriva om? Och möjligt? Vattnets betydelse för sjöfarten i bibliskt perspektiv? Cornflakes? Varför skatan kan anses vara en lyckligare fågel än kråkan? Händelser och tanker från 40 år som präst? Vadå?

Men lek med taken att jag skulle ta fasta på det sistnämnda.

Då skulle en massa frågor inställa sig. Vad skall tas med? Vad behöver inte finnas med? Och varför?

Blir det verkligen vad som hände säg för 30 år sedan jag berättar? Eller är det vad jag nu tänker om det som hände för 30 år sedan som det kommer att handla om? Eller bägge delarna hopvävt?

Vilken roll spelar läsaren av vad jag berättar hände för 20 år sedan för hur det jag nu berättar kommer att uppfattas? Vet jag vilka läsare jag får? Och om jag vet det – gör det att jag berättar på ett sätt och inte ett annat, rentav tar upp andra saker?

Du märker, noble Bloggläsius, att det inte är så skitenkelt.

Jag vet inte om jag kommer att skriva en bok. Skulle jag göra det är det frågor av den typen och fler som jag måste brottas med. Och den som läser boken har att fajtas med samma problem – om han eller hon vill förstå vad jag menar.

• En läsare kanske säger: Detta är Stigs ord! De är ofelbara och skall alltid och av alla uppfattas efter absoluta bokstaven. Det behövs ingen tolkning. Det är bara att läsa som det står!
• En annan säger: Detta är litteratur – ganska dålig faktiskt. Men den innehåller nog ett och annat guldkorn som väcker känslor – dem kan jag ta till vara på ett för mig i min situation passande vis.
• Och en tredje funderar: Stig menar allvar med det han skriver. Jag måste försöka förstå honom rätt. Hur var det för 25 år sedan när det han säger hände ägde rum? Kan jag kolla det på något vis? Och vad kan ha fått honom att just nu skriva om just det och just på det sättet han skrivit? Något som hänt i mellanperioden? Något som är för handen nu?

Nu är varken jag eller alla Bloggläsiusar och Bloggläsiusor – sammantaget i sanning inte många – de första som brottats med dessa problem. Författaren till Markusevangeliet – enligt tidig kyrklig tradition den Johannes Markus som en sväng reste med Paulus och sedermera fungerade som tolk till Petrus – mötte samma dilemma.

Man tror att det var i mitten av 60-talet han skrev ned sin Jesusberättelse. Situationen var då den att det började bli ont om ögonvittnen till Jesus uppståndelse och det som hänt innan. Under mer eller mindre fantasifulla former hade Jesus närmaste följeslagare tagits av daga och bara någon enstaka var kvar. Minnesbanken höll på att tömmas.

Är det för att fylla det tomrummet som Markus skriver? Han som flera gånger tolkat från arameiska till grekiska vad ögonvittnet Petrus berättat? Blir det i så fall Petrus berättelse vi läser när vi läser Markus? Petrus berättelse i Markus urval?

Leta fram din Bibel och snoka rätt på Markusevangeliet – eller sök på www.bibeln.se. Läs första kapitlet med sådana här frågor ringande i bakskallen. När du gör det är du en exeget, en Bibelforskare som försöker förstå den gamla texten utifrån författaren avsikt, inte bara utifrån dina egna intentioner.

Notera att han – Markus alltså – startar berättelsen när Jesus är vuxen och med en snabb men tydligen viktig bakgrundsteckning: Den omvändelseförkunnelse som Johannes – en annan Johannes som vi kallar döparen – höll på med och som samlade en massa folk. Den Johannes visar på Jesus.

Man behöver fråga sig varför Markus över huvud taget nämner detta. Fanns det Johannes-följeslagare som behövde få veta att Johannes hänvisade till Jesus? Eller är just omvändelse något väldigt viktigt? Eller bägge delarna?

Jesus låter sig omvändas och döps av Johannes. Behövdes det? Visste man inte år 65 i de kretsar där detta skulle läsas att Jesus aldrig svikit Gud och för egen del inte behövde omvända sig? Men varför gjorde han det då? För andras skull? Vad kan Markus ha i åtanke när han tar med detta i sin story?

Snabbt i sin Jesusberättelse visar sedan Markus på saker om Jesus. Han är också en omvändelsepredikant med Guds budskap som är både besked och inbjudan: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. (kapitel 1 vers 15). Detta kommer tidigt. Är det en rubrik för hela berättelsen om Jesus – i Markus tappning?

Men Markus berättar inte mer om den muntliga delen av Guds budskap. Inte än. Han riggar för fortsättningen. Jesus rekryterar följeslagare – bland annat Petrus som går under sitt riktiga namn Simon. Och börjar visa sin makt och sin myndighet. En demon drivs ut, sjuka bota och (efter en paus) botas en spetälsk. Och folk strömmade till.

Markus ger en väldigt snabb genomgång för att den eller dem han tänker sig skall höra berättelsen läsas – det var så man gjorde under antiken – kvickt skall få ett hum om vem Jesus är. Och vara spänd på fortsättningen.

Läs nu själv om kapitlet noga i sin helhet. Kanske återkommer jag när jag har 99 dagar kvar till min pensionering med något kring kapitel 2.

Kategori? Det fick bli Exe-geten bräker trots att jag inte ägnade mig år speciellt avancerad exegetik utan bara sökte visa på och tillämpa Bibelforskningens och Bibeltolkningens attityd till texten.